Formelsamling/Kemi/Periodiska systemet/Grupper

Periodiska systemets grupper

redigera

är de vertikala kolumnerna i periodiska systemets tabell. Det finns 18 grupper i standardversionen av tabellen.

Det är ingen slump att dessa grupper i flera fall direkt motsvarar en kemisk serie. Det periodiska systemet skapades ju ursprungligen för att gruppera de kända grundämnenena på ett systematiskt sätt efter deras egenskaper. Den moderna förklaringen till mönstret i periodiska systemet är att ämnena i en grupp har liknande konfiguration av de yttersta elektronskalen på atomerna. Eftersom de flesta kemiska egenskaperna hos ett grundämne till stor del bestäms av dessa yttersta elektroner, innebär det att ämnena i samma grupp i allmänhet har liknande både fysiska och kemiska egenskaper.

Gruppnummer

redigera

Det finns tre sätt att numrera grupperna i periodiska systemet, en med arabiska siffror och två med romerska siffror. Varianterna med romerska siffror är de ursprungliga traditionella beteckningarna på grupperna. Varianten med arabiska siffror är de namn som numera rekommenderas av IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry).

Det finns en avsevärd förvirring kring de två gamla namnvarianterna (gamla IUPAC och CAS) som bestod av kombinationer av romerska siffror och bokstäverna A och B. I det gamla IUPAC-systemet betecknade A den vänstra och B den högra halvan av tabellen, medan i CAS-systemet A stod för huvudgrupperna och B för mellangrupperna. Det första systemet var vanligast i Europa medan det andra dominerade i Amerika. Det nya IUPAC-systemet utvecklades för att ersätta de båda tidigare systemen som använde samma beteckningar i olika betydelser på ett förvirrande sätt.

Nedan följer grupperna i det periodiska systemet. Inom parentes anges de båda gamla systemen, det europeiska och det amerikanska.

Grupper

redigera

Grupp 1-element (IA,IA) Alkalimetaller

redigera
  • litium
  • natrium
  • kalium
  • rubidium
  • cesium
  • francium

Observera att även väte, som är en icke-metall, normalt placeras i grupp 1. Detta är dock bara en konvention, och väte skulle alternativt ha kunnat placerats bland halogenerna istället. De är alla silverfärgade och mjuka metaller med liten täthet, som mycket lätt reagerar med halogener och då bildar salter, eller med vatten då de bildar starkt basiska hydroxider.

Grupp 2-element (IIA,IIA) Alkaliska jordmetaller eller alkalisk jordartsmetall

redigera
  • beryllium
  • magnesium
  • kalcium
  • strontium
  • barium
  • radium

De är alla silverfärgade och mjuka metaller med liten täthet, som lätt reagerar med halogener. Dock inte så snabbt som alkalimetaller. Kännetecken för grupp 2 är att alla har två elektroner i yttersta skalet.

Grupp 3-element (IIIA, IIIB)

redigera

Grupp 4-element (IVA, IVAB)

redigera

Grupp 5-element (VA, VB)

redigera

Grupp 6-element (VIA, VIB)

redigera

Grupp 7-element (VIIA, VIIB)

redigera

Grupp 8-element (VIIIA, VIIIB)

redigera

Dessa ämnen har fyra valenselektroner i sitt yttre elektronskal.

  • Järn
  • Rutenium
  • Osmium
  • Hassium

Grupp 9-element (VIIIA, VIIIB)

redigera

Grupp 10-element (VIIIA, VIIIB)

redigera

Grupp 11-element (IB, IB) Myntmetaller

redigera
  • koppar
  • silver
  • guld.

Grupp 12-element (IIB, IIB) Zinkgruppen

redigera
  • zink
  • kadmium
  • kvicksilver

Grupp 13-element (IIIB, IIIA) Borgruppen

redigera
  • bor
  • aluminium
  • gallium
  • indium
  • tallium

Grupp 14-element (IVB, IVA) Kolgruppen

redigera
  • kol
  • kisel
  • germanium
  • tenn
  • bly
  • Ununquadium

Grupp 15-element (VB, VA) Kvävegruppen

redigera
  • kväve
  • fosfor
  • arsenik
  • antimon
  • vismut

Grupp 16-element (VIB, VIA) Syregruppen ibland även kallad kalkogener

redigera
  • syre
  • svavel
  • selen
  • tellur
  • polonium

Syre, svavel och selen är icke-metaller, tellur är en halvmetall och polonium är en metall. Föreningar med ämnen i syregruppen är vanligt förekommande i jordskorpan.

Grupp 17-element (VIIB, VIIA) Halogener

redigera
  • fluor
  • klor
  • brom
  • jod
  • astat.

Ordet halogen kommer från grekiskan: hals, "salt", och gen, "alstrare", alltså saltbildare, då de förekommer i många salter, till exempel natriumklorid. Halogenerna bildar salter med olika sorters metaller, därav namnet halogen.

Grupp 18-element (VIIIB, VIIIA) Ädelgaser

redigera

Dessa icke-metaller är alla gasformiga vid rumstemperatur. På grund av att ädelgasernas yttersta elektronskal är fyllda så har dessa atomer en bra balans och reagerar mycket ogärna med andra ämnen. Man trodde länge att de överhuvudtaget inte kunde reagera med något annat ämne, men sedan 1962 har flera kemiska föreningar där till exempel xenon ingår framställts. Ädelgaserna är:

  • helium
  • neon
  • argon
  • krypton
  • xenon
  • radon

Se också

redigera