Historia A (Gy)/Forntiden

I korta drag kan man berätta jordens historia på följande sätt, för några miljarder år sedan skapades jorden, för några miljoner år sedan uppkom de första människosläktena, för några hundra tusen år sedan kan vi hitta de första av de moderna människorna och för några tusen år sedan kom den första skriften. I det perspektivet är de åren som den här boken berättar om en en ganska liten del. Ett annat sätt att tänka på det är om ett vanligt klassrum är hela jordens historia så kommer den här boken inte ens att berätta om en yta stor som ett vanligt suddgummi.

De första människorna

Alla dagens människor tillhör släktet Homo Sapiens, efter de latinska orden homo för människa och sapio för tänkande, det vill säga den tänkande människan. Vi är dock endast en av en lång rad varianter som uppkommit under åren, via Homo Erectus (den upprätta människan) och Homo Habilis (den händiga människan) ända tillbaka till för-människorna för mellan tre och fyra miljoner år sedan. För-människorna var i vissa delar mer lik aporna än dagens människor, men det är ändå alla våras förfäder.

Ända från för-människorna till Homo Erectus för ca två miljoner år sedan var människosläktena begränsade till Afrika, men i och med den upprätta människan började grupper av människor att sprida sig över världen. Man var länge i stort sett nomader som aldrig bodde länge på ett och samma ställe utan följe vandringarna av stora djurflockar och levde av det man kunde jaga, samla och bära med sig på vägen.

Några tidiga stenverktyg.

De första verktygen

Det var Homo Habilis Denna teknik utvecklades allt mer och de enkla skärvorna förbättrades och kombinerades med andra material och blev med tiden till knivar, yxor, spjutspetsar och pilspetsar.

De första byarna

De första människorna livnärde sig som det som kallas jägare/samlare, det vill säga de hade ingen fast boplats utan flyttade runt och levde av det vildmarken kunde ge. Men för ca 10 000 år sedan började människorna att byta till en bofast livsstil där man byggde hus, brukade jorden och höll tamboskap. Det här var kunskaper som funnits en längre tid, som jägare/samlare var man tvungen att vara väl medveten om hur naturen fungerade för att överleva. De visste att man kunde sprida frön för att få nya grödor och de var med stor sannolikhet vana att valla djur för att få dem dit de ville. Skillnaden var att plötsligt valde man att slå sig ner och nyttja dessa kunskaper på ett nytt sätt.

Varför detta skedde är osäkert, eftersom jordbruken började i alla delar av världen ungefär samtidigt kan en anledning vara att klimatförändringar gjorde det svårare att hitta mat, men den exakta anledningen kommer vi nog aldrig att få veta. Vad vi dock vet mer om är vilka konsekvenser som kom av detta nya sätt att leva. Som nomader var lösningen på de flesta problem helt enkelt att flytta på sig, blev det slut på mat letade man rätt på ett nytt ställe, blev gruppen för stor delade man på dig och gick åt olika håll och om man blev oense med de andra kunde man alltid ta sin familj med sig och ge sig av. Som bofast var man nu tvungna att hantera alla dessa problem på ett annat sätt, och lösningen blev oftast att allt mer makt gavs till antingen en hövding, en religiös ledare eller en grupp personer.

De första civilisationerna

Utbytet av varor, människor och traditioner mellan olika byar resulterade i att hela folkslag växte fram, stora grupper av människor med samma kultur och språk. I samma takt så växte de enskilda byarna samman till grupper av samarbetande byar och vidare till små kungariken.

Flodkulturerna

Skrivspråkets utveckling Redan för ca 11 000 år sedan hade människan upptäckt att man med hjälp av lerfigurer kunde hålla reda på innehållet i en behållare eller till och med i ett helt förråd, och från det var det inte ett stort steg att övergå till att rista en bild i leran istället. Med tiden utvecklades skriftspråket och tecken började kombineras för att skapa nya meningar och allt mer abstrakta betydelser, en konsekvens av detta blev att till skillnad från de tidiga avbildande tecknen var det endast speciellt utbildade personer som kunde läsa de nya skriftspråken.

I några områden gick utvecklingen speciellt snabbt, dessa områden brukar omnämnas som flodkulturerna eftersom de olika kulturerna växte fram kring floderna Nilen, Indus, Eufrat och Tigris. Det betyder inte att andra områden inte var befolkade eller utvecklade, små och stora områden med egna språk och traditioner var vanliga både i områdena kring flodkulturerna och även andra delar av världen. Det som dock särställer flodkulturerna är framför allt upptäckten av skriftspråk och en speciellt snabb teknisk och ekonomisk utveckling.

Mesopotamien

Illustration av den Mesopotamska guden Marduk som strider med fågeln Anzu

I området kring floderna Eufrat och Tigris, det som idag är Iran, Irak och Syrien, växte det Mesopotamska riket fram för ca 6000 år sedan, namnet kommer från de grekiska orden Mesos för mellan och Potamus för flod, riket mellan floderna. Det var ett splittrat rike där en mängd hövdingar och småkungar hölls samman av den som för tillfället var stark nog att hålla fred i riket. Under de första 2000 åren var Sumererna det dominerande folket men ca 2000 f.kr. tog det Semitiska folket under kung Hammurabi av Babylon över. Babylonerna i sin tur fick runt 1400 f.kr lämna över till ett annat Semitiskt folk,Assyrerna , i ca 800 år innan de runt 600 återfick makten. Livet i Mesopotamien var inte lätt, interna strider var vanliga och floderna var våldsamma och oförutsägbara, något som även återspeglas i religionerna. Mesopotamien hade en mängd gudar, allt från naturgudar till olika städers, yrkens och familjers skyddsgudar. Dessa gudar var mäktiga och nyckfulla varelser som sällan brydde sig i människornas förehavanden, mer som naturkrafter än som den delaktiga gudsbild vi är vana vid. Eftersom människorna var så ointressanta för gudarna så var inte deras tempel så mycket en plats för tillbedjan som ett försök att muta guden till att inte förstöra staden runtomkring templet.

Även om riket i sig helt försvann för mer än 2500 år sedan så är vi än idag hitta spår och influenser, till exempel så kan såväl uttrycket "öga för öga, tand för tand" och berättelsen om bibelns syndaflod tillskrivas den mesopotamska kulturen.

Egypten

Det här avsnittet behöver utökas

Illustration av den Egyptiska Faraon Tutankhamun

Om Mesopotamien var präglat av att vara ett splittrat rike mellan två nyckfulla floder så kan Egypten sägas vara dess motsats, även om de delade en mängd likheter. De var båda flodkulturer grudade på flera mindre riken och med en religiös tro som innehöll en mängd gudar. Skillnaden var att där Eufrat och Tigris var våldsamma och nyckfulla var Nilen stabil och förutsägbar, något som sätter tydliga spår i det Egyptiska samhället. Eftersom hela Egypten ligger längs Nilen går det snabbt att färdas mellan rikets yttersta delar, något som resulterade i att Egypten redan tidigt enades som ett rike och sedan kunde upprätthålla det. Nilen var förutsägbar på det sätt att varje år svämmade den över vid samma tid och när den drog sig tillbaka lämnade den efter sig näringsrikt slamm som var perfekt att plantera grödor i som sedan skördades innan nästa översvämning. Så för Egypten var Nilen en snabb transportväg och en livsgivare.

Egyptens gudar var många och hade ofta komplexa och motsägelsefulla relationer till varandra, men det tycks inte ha varit något problem för Egyptierna. Guden Amon-Ra var till exempel en kombination av gudarna Amon och Ra, och tillbads vid olika tillfällen som någon av de separata gudarna eller den sammanslagna. Man kan säga att den Egyptiska religionen var väldigt flexibel, på alla utom en punkt: Den yttersta garantin för människornas framgång och beviset för gudarnas engagemang i människan var Farao, gud och kung på en och samma gån

Harappan

Lerfigurer från den försvunna Harappa-civilisationen.

Läng Indusfloden, i dagens Indien, har man hittat spår efter en mystiskt civilisation som lämnat efter sig en mängd obesvarade frågor. Man har hittat ett skriftspråk och spår efter både städer och en organiserad religion, men det stora problemet är att vi ännu inte kunnat tyda skriftspråket. Harappan var samtida med Egyptens och Mesopotamiens glansdagar, men till skillnad från dem så är Harappans historia än idag litet av ett mysterium. Runt 1500 f.kr. försvinner tecknen på civilisationen och området får vänta tusen år innan man återigen får ett skriftspråk och stora städer med den teknologi som Harappan hade. Det man har hittat tyder på en välutvecklad civilisation med en stark centralmakt. Man har hittat exakt planerade städer med avlopp och byggnader bestånde av standardiserade, brända tegelstenar. Att bränna tegelstenar istället för att mura med vanlig sten är ett tillräckligt stort steg i utvecklingen, men att alla tegelstenar görs i samma mått tyder på ett ytterst välorganiserad samhälle. Man vet än idag inte exakt hur civilisationen såg ut, hur den utvecklades eller hur den försvann.