Historia 1a1/Yngre stenåldern

Kopia av hus från yngre stenåldern

Den yngre stenåldern kommer smygande och sprider sig långsamt genom Europa. Den fortsätter ända tills bronsåldern kommer och de första metallerna börjar bearbetas. Hos oss börjar den yngre stenåldern ungefär 4000 f.Kr. och övergången till bronsålder sker ungefär 1800 - 1500 f.Kr. Den yngre stenåldern börjar i nuvarande Turkiet när ett nytt folk vandrar västerut. Det som är så speciellt med det här folket är att de inte är jägare, utan lantbrukare. Istället för att flytta efter maten kan de bo på samma plats hela livet och genom att odla sin mat ändrar de människans livsstil och förändrar i slutändan hela jorden.

De första jordbrukarna dök upp i södra Europa flera tusen år tidigare. De följde floddalarna där det fanns tillgång till vatten och sandiga jordar som man lätt kunde sticka ner en vass pinne i och plantera frön i spåret som bildades. Skogen tog man bort genom att bränna ner den och sedan använda kolet och askan som gödning (det kallas svedjebränning) eller så "ringbarkade" man de största av träden (tog bort barken i en ring runt stammen) så att träden dog och löven inte stängde ute solljuset.

Vad odlade man?

Det man odlade i början var råg, korn, hirs och enkla vetesorter (kubbvete och emmervete) som hade lägre gluteninnehåll än moderna sorter. Det bröd de bakade liknade mest vårt tunnbröd eller pitabröd men det man främst åt var inte bröd utan gröt gjord på de olika fröerna. Man kom också tidigt på hur man skulle göra för att brygga öl och det var säkert också en orsak till att man odlade främst korn.

Eftersom man inte visste om att man skulle gödsla åkrarna blev marken ganska snabbt tömd på näring. När åkern inte gav särskilt stora skördar längre lämnades den för att växa igen och kunde så småningom användas som betes- och fodermarker. När det gått ett tiotal år och skog började växa där igen kunde man bränna skogen, använda askan som gödsel och odla några år på nytt.

Vilka husdjur hade man?

Jordbrukarna förde med sig: kor, getter, får och grisar. Det var bekvämt att kunna ha dem i inhägnader så att man slapp jaga efter djuren. Boskapsskötseln gjorde att man alltid hade ett garanterat förråd av mat och slapp svälta. Man hade däremot inga hästar i början, utan de kom under "De krossade skallarnas tid".

Oxar

Vad var ”De krossade skallarnas tid”?

Bild på båtyxa

Ungefär 2000 f.Kr. händer det något otäckt i Sverige. Det verkar som ett krigiskt folk kommer in från öster. Det är antagligen det folket som tar in gudarna Oden, Tor, Balder och de andra ”Asarna” i människornas gudavärld. De gudar man trodde på innan var antagligen Njord, Frej, Freja och de andra ”Vanerna”, för det står t.o.m. beskrivet i de gamla vikingalegenderna att gudarna kommer från olika släkten.

Det nya folket som kom hade med sig en ny form av stenyxa, som kallas ”båtyxa” och därför kallas deras nya kultur också för ”stridsyxekulturen”. De hade dessutom med sig ridhästar och man kan anta att de kunde ta sig fram fortare än det fredliga folk som redan bodde här innan.

Striderna mellan det nya folket och de andra var troligen våldsamt och blodigt. En stor andel av alla skallar man hittat i gravar från den här tiden har varit inslagna som om personen dött av ett hårt slag i huvudet. Därför kallas också den här tiden ibland för "De krossade skallarnas tid".

Det är också intressant för under den här tiden är det första gången man ser att folk slåss mot varandra i Norden. Alltid förr har antagligen en grupp dragit sig undan när de blivit tvungna att konkurrera med en starkare grupp om ett område. Det har alltid funnits ett överflöd och utrymme för alla ändå. I och med att man börjar bygga hus, anlägga trädgårdar, bygga murar och staket och plöja fält är det inte lika självklart att bara flytta om man blir hotad och den nya livsstilen med jordbruk för också in krig, våld och ond bråd död i människornas vardag efter nära 90 000 år av fred.

Man har gjort DNA tester för att se hur de nya folken har spridit sig och forskare har kunnat se att männen hos de grupper som levde på jakt och fiske har pressats undan till förmån för jordbrukarna. Det har däremot inte kvinnorna gjort och DNA från jägarfolkens kvinnor är minst lika vanligt som DNA från jordbrukarnas kvinnor. En teori är att jordbrukarna helt enkelt bytt till sig kvinnor från nomaderna mot mat. En annan teori är att jordbrukarna anfallit nomadlägren och dödat männen men behållit kvinnorna som slavinnor.

Krosssad skalle, stenåldern

Hur bodde man?

Man byggde stabila hus som skulle hålla länge, kanske flera generationer. Ett vanligt hus var långhuset där flera familjer kunde bo under samma tak. Det hade en stomme av stockar som bar upp ett tak täckt av vass, näver eller något annat lättare material. I huset hade man plats för eldar längs mitten och man sov längs kanterna. Ofta hade huset en avdelning på gaveln där djur kunde få skydd. Mat lagrades inuti huset. Den här typen av hus skulle förbli vanliga ända in i medeltiden i Norden.

Kopia av långhus från yngre stenåldern

Hur klädde man sig?

Man klädde sig nog ungefär som man gjorde tidigare men eftersom man hade ull från fåren kunde man tillverka kläder av ylle och inte bara ha kläder gjorda av läder, skinn och päls. Yngre stenåldern var en varm period i Jordens historia. Man har hittat rester av både lönn och ek långt upp i norra Sverige under den här perioden så vi vet att man inte behövde lika varma kläder då som man behöver nu.

När man grävt ur gravar från den här perioden är det vanligt att man hittar pärlor till smycken av olika material.

Kopia av vävstol från yngre stenåldern

Vad trodde man på för gudar?

Det har gått så lång tid sedan stenåldern att vi inte kan säga vad man trodde på. Den enda egentliga ledtråden är alla bilder av älgkor som görs under den här perioden i norra Sverige. Älgbilderna tillhör en jägarkultur och uppstår i slutet av mellan-stenåldern och används en bit in i bronsåldern, under ungefär 5000 år.

Älgbilder

Hur begravde man de döda?

Hagadösen på Orust

På många ställen runt om i Sverige finns imponerande så kallade megalitgravar eller storstensgravar som blev byggda under yngre stenåldern. De tidigaste megalitgravarna var dösarna som följdes av gånggrifter och därefter hällkistor. I samtliga fall är det gravar som funnits i anslutning till bofasta bönder och många gånger har samma grav använts i generationer och av flera familjer.

Stendösar

Skapandet av en megalitgrav

En stendös består av 3-4 stora stenar med en stor sten ovanpå. De döda begravdes i mitten, under dösen. Ursprungligen täcktes de med jord så att de såg ut som kullar i landskapet. De äldsta stendösarna i Europa är byggda runt 5000 f.Kr. Man hittar stendösar på många platser i Europa men de finns bara längs kusterna, något som kan visa på att de som byggde dem färdades med båtar.

Gånggrifter

Skiss över hur en gånggrift är uppbyggd, Klövagårdens gånggrift i Falköping.

Gånggrifterna byggdes som en lång gång, eller låg korridor, av sten genom att stenblock ställdes upp så att en gång bildades och sedan lade man stora stenar som tak på gången (se bilden till höger som visar hur det antagligen gick till). Ofta slutade gången i ett större rum. I riktigt stora gravar fanns flera gångar åt olika håll. Gången täcktes med jord så att den bildade en jättelik kulle där enbart ingången syntes. De döda placerades sedan i sittande- eller liggande ställning på golvet inuti gånggriften. Bygden runt Falköping har flest gånggrifter på samma ställe i hela världen.

Hällkistor

Hällkista, Björkevik i vara, 5.8 meter lång.

Hällkistorna är mycket mindre än dösarna och gånggrifterna, antagligen användes de enbart till en person eller en familj. Ibland lade man ett stenröse ovanpå hällkistan för att markera var graven låg. Användandet av hällkistor fortsatte in i bronsåldern.

Fanns det kannibaler?

Bland benrester från ko, gris och fågel i grottan Stora förvar på Stora Karlsö utanför Gotland har man hittat människoben som kluvits på längden så att man kan komma åt benmärgen. Om det är så att man ätit upp människor för att man var hungriga, eller om det är en religiös handling, tex. kan man tro att om man ätit upp en död kamrat skall han leva vidare genom de som var med om måltiden, det vet vi inte. Men det är det enda kända fallet av kannibaler i Sverige.

Hur tog det slut?

Det tog inte slut. Metaller kom till Sverige och den som hade makt höll också ett bronssvärd i sin hand. Skillnaden mellan de som har och de som inte har ökade, men själva livet gick vidare precis som vanligt för de allra flesta under bronsåldern.