Historia 1a1/Kvinnorna och renässansen

Teckning av Cecilia Gallerani (?) ritad av Leonardo da Vinci, 1400-talet

Hur gick det för kvinnorna? Fick kvinnorna någon renässans? Förbättrades deras liv jämfört med hur det var under medeltiden?

Familjens kvinnor

En kvinna spelade många olika roller i familjen. Först var hon en dotter, sedan en fru, mamma och eventuellt en änka. Männens roll var däremot kopplat till yrket. En man var präst, handelsman, bonde osv. Kvinnas roll var tydligare i rika familjer jämfört med fattiga. Den främsta orsaken var ekonomisk. Överklassens döttrar, hustrur och änkor hade rätt till en andel på familjens egendom. Därför betraktades kvinnorna i familjen som ett sätt att endera hålla fast vid egendomen, eller till och med öka den. I de fattiga böndernas familjer var kvinnan mer den som tog hand om familjen genom att sköta hushållet och jobba tillsammans med männen ute på fälten eller i butiken. Eftersom de inte ägde någon förmögenhet fanns det inte heller någon direkt anledning att kontrollera bondflickornas- och kvinnornas liv på samma sätt som man gjorde med flickor och kvinnor i rika familjer.

Döttrarna

Simonetta Vespucci - sent 1400-tal

En dotter kallades en "jungfru", det vill säga en flicka som inte har deltagit i samlag ännu. Döttrar förväntades förbli jungfrur tills de var gifta, eller under resten av sitt liv, om de inte gifte sig. Den här tanken hade sina rötter i det kristna Nya Testamentet (den andra delen av Bibeln), i grekisk filosofi, och i skrifter av tidiga kristna ledare. I de skrifterna var det väldigt viktigt med en man som styrde familjen och samhället.

Runt tolvhundratalet fick kravet på oskuld för döttrar en ny inriktning i Västeuropa. Först i högadelns hushåll men sedan också i fastighetsägande klasser bland präster, rika borgare och lågadel. Fastigheten ärvdes nästan uteslutande av manliga arvingar. Därför var det huvudsakliga syftet med döttrarna att fungera som brudar i äktenskap som länkade ihop två släkter. För att man skulle vara säker på att det var barn i rätt familj som ärvde fastigheten var det nödvändigt att brudens far kunde försäkra den blivande maken att dottern var oskuld.

Förutom att bevara sin oskuld, tvingades döttrarna lära sig de färdigheter som de senare skulle använda i äktenskapet. Viktigast var textila hantverk såsom spinning, vävning och broderi, som i vanligtvis lärdes ut av de äldre kvinnorna i hushållet. Unga flickor lärde sig också att hantera ekonomi, att övervaka anställda, och att vårda sjuka hushållsmedlemmar. Slutligen, var flickor instrueras i kyskhet (att avstå från samlag), lydnad och tystnad. Alla de kvaliteter som ansågs förbereda en dotter för sin roll som hustru.

Under renässansen blev begreppet heder samma sak som oskuld. En kränkning av en dotters oskuld, genom att förföra henne före äktenskapet eller genom att våldta henne, drog inte bara vanära över flickan, utan också på alla hennes manliga anhöriga. Ett sätt för familjen att komma undan vanäran vid en våldtäkt var att skylla allt på dottern. Det var hennes fel att hon våldtogs. Då kunde hon kastas ut från familjen och de manliga anhöriga kunde ha hedern och äran kvar. Dotterns straff blev hårdare om hon kom från en rik familj jämfört med om hon kom från en fattig eftersom en adelsman hade en viktigare ställning i samhället än en bondflicka.

När en dotter övergetts av sin familj fanns det bara ett sätt kvar för henne att försörja sig och det var genom prostitution, att ha samlag med andra män mot betalning.

Äktenskapet

En gammal man och en ung kvinna - 1503

En kvinna hade nästan inget att säga till om när det gällde valet av hennes make. I de rika familjerna arrangerades de flesta äktenskapen av en kvinnas manliga släktingar, kanske i samråd med hennes mamma. Många kvinnor gifte sig med män de knappt kände eller aldrig hade träffat. I de flesta delarna av Europa gifte sig bönder av båda könen ganska sent (i tjugoårsåldern). I de rika familjerna gifte sig vanligtvis en tonårig flicka med en äldre man (kanske i sen tjugoårsåldern eller trettioårsåldern) som redan hade en skaffat sig en ställning inom handeln, regeringen, eller det aristokratiska samhället. Ibland kunde en ung kvinna gifte sig med en man som var mycket äldre och som redan hade varit gift. Under de omständigheterna är det svårt att veta om kärleken spelat någon roll i äktenskapet. Många överklassfruar och makar levde separata liv på grund av åldersskillnaden, att de inte kände varandra före äktenskapet, och deras mycket olika dagliga aktiviteter. Samarbete verkade vara mer möjligt i äktenskap bland de lägre klasserna, oavsett åldersskillnader. Ofta var makarna var engagerade i samma typ av yrke, till exempel kunde bägge vara skickliga hantverkare, eller så kunde de driva en krog eller en butik tillsammans.

Hemgiften

Kista för hemgift

I de flesta områden i Europa var det så att när en kvinna av finare familj gifte sig, förväntades hon föra med sig en del av sin fars förmögenhet till sin nya mans hushåll. Detta kallades för en hemgift. Det var den del som representerade hennes arv när pappan någon gång skulle dö. Genom att få ut arvet i förskott klippte man samtidigt bort henne från pappans släkt och hon kunde aldrig mer ha några krav på pappan eller hans släktingar.

Hemgiftens skulle vara så liten som möjligt för att inte pappans familj skulle bli skuldsatta i onödan. Samtidigt skulle den vara så stor som möjligt för att locka till sig en friare från fin familj till dottern. Det handlade egentligen om ett sätt för pappan att sälja sin dotter. Ett äktenskap med en dotter från en rik familj kunde även föra med sig politiska allierade och tillgång till makt, förutom att öka familjens förmögenhet. Om en kvinnas familj inte hade råd en make med hög status och från en fin familj, var hon tvungen att nöja sig med en mindre rik man som kunde köpas med en mindre hemgift.

Även bland de fattigaste av bönder förväntades en brud få några varor med sig som hemgift, även om det bara var ett fåtal krukor eller stolar att möblera sitt nya hem med.

Hustrurna

Bodbröllop

En hustru hade många ansvarsområden när hon både hade ansvaret för- och arbetade i, ett hushåll. Bondkvinnor utförde flera uppgifter från att ta hand om får och en köksträdgård till ölbryggning och att hjälpa till med skörden. Fruar till hantverkare gjorde skickliga hantverk tillsammans med sina män, eller gjorde arbetet själva under sina män frånvaro. Ibland kunde kvinnor bli medlemmar i olika gillen på detta vis. Köpmännens fruar arbetade i butiken, hjälpte till att hålla konton eller hantera olika affärshandlingar. Fruar i de rikaste familjerna utförde samma textilarbeten som kvinnor överallt förväntades göra, men de gjorde i allmänhet lyxvaror såsom guldtrådsbroderier. Deras främsta uppgift var att sköta hushållet: se till inköp, lagring och påfyllning av varor. Dessutom förväntades de underhålla sina mäns besökare, övervaka tjänare och vårda de sjuka, vare sig de var anställda eller familjemedlemmar.

Äktenskapsproblem

Äldre män på bordell

Kvinna erkänner otrohet

Präster och andra i samhällets ledning predikade hur viktigt det var att man och kvinna var gifta och samarbetade inom äktenskapet. Främst vände man sig mot otrohet (att ha sex utanför äktenskapet), bigami (att ha mer än en fru), att överge sin make eller maka och övergrepp inom äktenskapet. Otrohet var uteslutande kvinnans fel. I många europeiska länder straffades inte en man om han dödade sin fru efter det att han upptäckt att hon varit otrogen. Bland kvinnorna i Europas kungafamiljer var otrohet samma som förräderi mot landet och straffades med döden genom avrättning.

Samtidigt kunde männen regelbundet ägna sig åt äktenskapsbrott. Ibland med älskarinnor som bodde i familjens hem.Fruarna förväntades att uppfostra barn från dessa olagliga relationer sm om de vore deras egna. Den typen av arrangemang var mer typiska i rika familjer.

Bland de fattigare medborgarna bestod äktenskapliga problem oftast av bigami eller desertering. En man som tyckte att äktenskapet inte var bra kunde lämna sin församling och gifta om sig på en mer avlägsen plats. Eller så kunde en man lämna sin fru om han inte orkade med henne. I bägge fallen saknade kvinnan lagliga rättigheter och hon drabbades av svåra ekonomiska förhållanden.

Varför skilde de sig inte? Inom den katolska kyrkan kan man inte skilja sig.

Slutsats

Det var ingen renässans för kvinnorna. I bästa fall fick de behålla de rättigheter de hade under medeltiden, vilket var fallet i de fattiga bondfamiljerna Eller så blev hon en värdefull sak som användes för att skapa band mellan familjer och föda fram arvingar till mannen, vilket var fallet inom de rika familjerna och familjerna med hög status i samhället. Det här var grunden till en kvinnosyn som skulle följa med ända in i 1900-talet.

Kvinna packar hemgiftskistan 1800-tal