Västnyländska/Västnyländska/Fotnoter


StavelselängdRedigera

Det här gäller i en stavelse. Man kan inte bara mekaniskt räkna hur många konsonanter som följer efter varje vokal; i sammansatta ord och liknande kan det ju följa konsonanter som uppenbart hör till nästa stavelse, och de förkortar inte vokalen. Alltså långt å i kålrot liksom i kål. Ett verkligt undantag från denna kvantitetsregel finns det dock i standardsvenskan: Tillägg av passivändelsen -s förkortar inte vokalen. Både ”ät” och ”äts” uttalas med långt ä. Lånord kan också vara undantag från svenskans kvantitetsregel. "Start" brukar sålunda uttalas med långt a-ljud i standardsvenska, trots att vokalen följs av två konsonanter. Sen är skriften inte alltid konsekvent: I ordet ”teknisk” uttalas första stavelsen lika som i ”teckning”, trots att den betonade stavelsen ”tek-” antyder långt e-ljud.

Möjliga alternativa beteckningssätt för kort vokalRedigera

Fonetiker har alltsedan sanskritgrammatikens dagar använt ett speciellt diakritiskt tecken, (breve, eller brevis), som för denna funktion har övertagits till det internationella fonetiska alfabetet. Kort a, e, i, o och u betecknas med ă, ĕ, ǐ, ŏ, ǔ respektive. En nackdel med det är att det blir besvärligt att skriva eftersom det inte kan genereras med vanliga tangentbord.

Det skulle man i och för sig kunna stå ut med i en skrift som denna som inte syftar till att etablera ett skriftspråk utan bara till att en gång för alla förklara hur orden ska uttalas, varefter läsaren förmodas tala, snarare än skriva. Men värre är att brevètecknet med nuvarande ordbehandlare inte låter sig förenas med bokstäverna å, ä, och ö, och inte ens med y. De bokstäverna används inte i internationella fonetiska alfabetet, men som ovan förklarats skulle det vara högst önskvärt att kunna använda dem för en dialekt av svenska språket, som inte ens skiljer sig så mycket från standardspråket. (För kort ä-ljud skulle man visserligen kunna tänka sig att använda ĕ eftersom det inte finns något kort slutet e. Man skulle på samma sätt kunna använda ŏ för kort å och i stället u för att beteckna o-ljud, men då har man redan krånglat till det ordentligt, och fortfarande återstår kort y och ö att hitta beteckningar för.)

Alternativt uttal av vaselinRedigera

En viss liten skillnad i uttal mot standardsvenska är det faktiskt ibland, och om vi speciellt vill framhålla den kan vi skriva ”vasseliin”. Därmed visas att ordet, i synnerhet när det är betonat, kan uttalas med ett bitryck på första stavelsen som förlänger den, och att det då snarare är s-ljudet än a-ljudet som förlängs.)