Trädbeskärning och trädvård

Många av våra kulturväxter, såsom äppelträdet, är förädlade varianter på vildväxande arter. För att åldras vackert och bära frukt av god kvalitet måste trädet vårdas. En del i den vården är beskärning av kronan.

Varför behöver fruktträden beskäras?

Ett träd som får växa fritt har inte riktigt samma mål som vi som odlar träden. Trädet följer sina arvsmässiga lagar när det växer och sätter frukt, medan vi som odlar önskar stora, goda frukter.

Fördelar med riktig beskärning:

Avkastningen börjar tidigare än på ett obeskuret träd

Den bärande stommen för trädet byggs upp snabbare och på ett riktigt sätt.

Hela kronan blir bra belyst och bladmassans näringsproduktion ökar.

Solen når alla frukter som därigenom får bättre näringsvärde.

Urglesning och riktig uppbyggnad gör det lättare arbeta i trädet vid skörd och beskärning.

Skördarna blir jämnare.

Trädet åldras långsammare och ger skörd under flera år.

Trädvårdens myter

Uppbyggande beskärning

På ett litet träd görs en uppbyggnadsbeskärning. Här bestäms vilka grenar som trädet kommer att byggas upp av, man ser särskilt till att ta bort grenar med ogynnsamma grenvinklar. Grenar med för spetsiga grenvinklar får inte en ordentligt utvecklad grenkrage och kan vid ett eventuellt brott skapa svårläkta fläkskador på stammen. Detta är särskilt viktigt på plommon- och andra stenfruktsträd då dessa har en tendens att "blöda" vid skador.

Grenkragen är den lilla kudde eller bulle precis vid grenens början. Anatomiskt sett är grenkragen en del av stammen. Den kan se lite olika ut, på bland annat gran omger den hela grenen medan den på många lövträd är mer markant på undersidan. Vid beskärning ska snittet ligga utanför grenkragen för att undvika att rötsvampar eller virus angriper de kvarvarande delarna av trädet

Man tar också bort konkurrerande toppskott. Ett toppskott är en gren som växer rakt uppåt i toppen och konkurrerar med huvudstammens topp. Huvudstammens topp ska vara högsta punkten, korta in övriga grenar.

Att tänka på: Grenen stannar på den höjd där den växer ut. Det betyder att en gren en halvmeter ovan marken kommer att stanna på den höjden även om 50 år eftersom stammen växer på bredden, inte på höjden. Så redan när du beskär ett litet träd bör du tänka på vilken höjd du vill att grenarna ska sitta på i framtiden (utrymme för gräsklippare etc.).

Årsskotten kortas in med ca 1/3-del. Snittet läggs invid en vegetativ kvist.

Enligt gamla principer beskar man trädet i form av en korg, huvudstammen går upp en bit och delas sedan i flera grenar i en cirkulär korgform. Den nya principen är att man eftersävar en mittstam som löper genom hela trädet.

Underhållsbeskärning

I ett äldre träd eftersträvar man balans mellan äldre och nyare grenar. De äldre grenarna hänger nedåt och de nya växer uppåt. Om man t.ex. tar bort alla unga grenar kommer trädet att skjuta vattenskott som är en slags nöd- eller kompensationsskott (trädet försöker kompensera förlorad bladmassa).

Vattenskott är inte "riktiga" grenar, de saknar grenkrage, och ska inte byggas vidare på. När man gallrar bland vattenskott sparas de svagaste, dessa kan vara vanliga grenar.

1) Vid beskärningen börjar man med det som är självklart; ta bort döda grenar, skadade grenar, grenar som korsar varandra.

2) Se på trädets grundform. Försök ta fram formen.

3) Gallra bland de friska grenarna, kom ihåg att gå ifrån och titta för att få en jämn och balanserad beskärning. Eftersträva halvskugga på stammen och luftighet i kronan.

4) Avsluta med att korta in årsskotten.

Undvik att ta bort stora grenar (diameter över 8-10 cm) eftersom det ger svårläkta sår. Beskärningssåren ska inte målas eller bestrykas med vax, som viss tradition påbjuder. Forskning visar att trädets egna skyddsmekanismer fungerar bäst utan denna hjälp. Man kan se hur ett gammalt sår har läkt fint när barken börjar valla över den avsågade grenen, barken ser ut som en tjock ring kring stumpen.

Behöver man ändå ta bort större grenar är det viktigt att man lägger ett avlastningssnitt innan hela grenen tas bort, detta för att undvika fläkskador. Ett avlastningssnitt läggs på följande sätt: Såga till ca halva grenen underifrån en bit utanför grenkragen på den gren du vill ta bort. Såga sedan utanför det första snittet tills grenen ramlar av. Nu har du tagit bort huvuddelen av grenen och merparten av tyngden, såga bort resten av stumpen strax utanför grenkragen.

När du lägger sittet ska du tänka på att sårytan ska bli som en rund cirkel, när du skär för långt ner eller snett blir snittet som ett ovalt O.

Behöver du delvis ta in en gren ska du tänka på att du lägger snittet invid en liten gren eller ett skott som kan leda växtkraften vidare. Annars skapar du döda så kallade "rockhängare". En gren måste alltid ha försörjning genom ett nytt skott eller blad.

Beskärningstidpunkt

Traditionellt har man beskurit äppelträd på vårvintern, detta för att man hade som minst att göra på gården vid den här tiden på året. Nyare forskning har visat att tidpunkten är av underordnad betydelse. Det viktigaste är att inte skära för mycket ur kronan, samt hur man beskär/lägger snitten. Ett träd i god kondition klarar en rätt utförd beskärning under vilken tid som helst på året, därför måste man göra en individuell bedömning.

Ur biologisk synpunkt är den bästa tiden för beskärning på sensommaren (juli, augusti och september). Träden är då som mest aktiva med höga energireserver och har då de bästa förutsättningarna att hantera en beskärning. Detta är särskilt viktigt för så kallade stenfruktsträd som plommon och körsbär.

Lättare beskärning, som att avlägsna döda och mindre grenar, kan göras året om.

Huvudregeln är att man ska undvika att beskära under lövsprickningen då trädet är mer känsligt för yttre påverkan. Undvik även beskärning under midvintern när det är mycket kallt.

Barkvård

Detta är en omtvistad fråga där exempelvis antroposoferna förespråkar mekanisk borttagning av lavar och mossor för att underlätta gasutbytet genom barkporerna. Andra menar att det är slöseri med tid.

Rotsystemet

Ungefär 2/3 av trädets gasutbyte sker via rotsystemet. Därför bör jorden runt trädet vara fri från växtlighet som konkurrerar med trädet. Underplantering med utvalda arter perenner kan däremot öka trädets näringsupptag och öka den biologiska aktiviteten i de översta jordlagret på ett sätt som gynnar rotsystemet. Gräsrötter är däremot svåra konkurrenter om växttillgänglig näring och bildar en kompakt rotmatta.

Om marken vid rothalsen och rotansatserna är kompakt och fukthållande är det inte bra. Försiktigt och en bit i taget tas den multnande material bort och den kompakta jorden byts ut först mot fin sand och efter ett antal år mot runda stenar. Genom att luften kan cirkulera tämligen fritt hålls rothals och rotsansatser torra.