Stora Spelboken/Sällskapsspel/Fia med knuff

Fia med knuff är ett brädspel som kan spelas av två-fyra personer.

Detta behövs

För att spela Fia med knuff behövs ett spelbräde, sexton spelpjäser och en tärning. Spelpjäserna skall kunna delas upp i fyra grupper om fyra och skiljs åt genom att de har olika färg (oftast röd, gul, blå och grön). Tärningen är en vanlig sexsidig tärning, en så kallad T6. Brädet har 57 mindre prickar och fyra större fläckar enligt illustration. En större fläck kallas bo.

Att börja spela

Spelarna väljer varsin färg och placerar sina spelpjäser i sitt bo. Spelet inleds med att alla spelare kastar tärningen varsin gång. Den spelare som slagit högst börjar. Spelordningen fortsätter därefter medurs.

Figur 1

Figur 2

Figur 3

För att flytta ut en spelpjäs från boet till en prick på spelplanen måste spelaren slå antingen en etta eller en sexa:

Slår spelaren en etta får denne flytta ut en av sina pjäser till den första pricken vid sidan om fläcken (enligt figur 1). Därefter är det nästa spelares tur.
Slår spelaren en sexa får denne välja om denne vill flytta ut en spelpjäs till den sjätte spelpricken (enligt figur 2) eller flytta ut två spelpjäser till den första pricken
Slår spelaren två, tre, fyra eller fem, och spelaren saknar pjäser ute på spelplanen, kan denne inte göra något drag. Turen går till nästa spelare.

Spelets gång

Spelarna kastar tärningen i tur och ordning och flyttar sina spelpjäser de antal steg som tärningen visar. Varje gång en spelare slår en sexa får denne, efter att ha flyttat någon av sina spelpjäser, kasta tärningen ytterligare en gång. Man får bara flytta en spelpjäs åt gången, men om man har flera spelpjäser av sin färg på spelplanen samtidigt får man välja vilken av dem man vill flytta. Den spelare som slår en etta eller en sexa får välja att flytta ut spelpjäser från sitt bo enligt reglerna ovan. Om man flyttat sin spelpjäs till en prick där en spelpjäs av en annan färg står så avlägsnas motspelarens spelpjäs och ställs i den spelarens bo. För att få flytta ut denna spelpjäs på planen igen måste spelaren slå en etta eller en sexa, enligt reglerna ovan. Om en spelare har flera pjäser på spelplanen samtidigt får han/hon inte hamna på en prick där man redan har en spelpjäs, heller inte gå om sin egen spelpjäs. Spelaren får själv välja om spelpjäsen skall flyttas en i taget eller båda i en följd om en spelare väljer att gå med samma pjäs för båda tärningsslagen och hamnar på samma ställe som en motspelare så slås motspelarens pjäs ut. en pjäs som är använd står kvar efter nästa spelare har kastat tärningen. om du passerar ditt egna bo måste du då börja om.

Spelslut

När spelpjäsen nått den sista pricken innan första varvet är fullbordat svänger pjäsen in mot mitten. På denna remsa får endast den spelare gå som har spelpjäser med samma färg som prickarna. När spelpjäsen nått mitten (med jämt antal steg) avlägsnas den från brädet och är ute ur spelet.

Den spelare som först har fått ut alla sina spelpjäser har vunnit.

Tvistemål

Oklarheter råder huruvida det fortfarande med endast en pjäs kvar i boet av taktiskt skäl är tillåtet att välja att ändå gå på ut på den första utstegspricken, eller om sjätte pricken är den enda tillåtna i detta läge.

Variationer

Fia med knuff kan spelas utan knuff, och benämns då vanligen bara Fia. Fördelen med denna variant kan vara behållen familjesämja i familjer med små barn eller mycket tävlingsinriktade medlemmar - detta då det konfliktmoment som utslagsförfarandet kan innebära försvinner.

Fia med knuff spelas även utan den begränsning som förbudet mot passerande av egen pjäs innebär. Detta leder till ett friare spel med fler möjligheter till att slå ut medspelares pjäser.

Man kan även tillämpa att man måste slå en etta (endel spelar med tvåan som utgångssiffra) för att få lämna spelplanen från mittrutan. Man blir då möjlig att knuffa även på denna plats. För spelare som tål det blir detta ett väsentligt mera spännande spel.

Internationell version

Den internationellt vanligaste versionen av Fia med knuff benämns Ludo. Ludo spelas på ett spelplan med en mindre traditionstyngd layout än sin svenska släkting, fälten är t.ex. inte sällan fyrkantiga, antalet fält kan variera och färgsättning är ibland mer återhållsam. Den finns utgåvor av Ludo där spelplaner medföljer med boantal som avviker från fyra, vilket är en fördel inte bara när antalet spelare är fler, utan även när man spelar på tre och inte önskar ge någon spelare den spelfördel det innebär att ligga efter det tomma boet i turordning.