Skånska

Skånska är ett samlingsord som syftar dels på de olika moderna sydsvenska dialekterna i Skåne och dels på de äldre dialekterna som talades i Skånelandskapen före försvenskningsprocessens införande på sent 1600-tal. De äldsta bevarade fornskånska manuskripten, såsom Cod.Holm.B74 och Cod.Holm.B76 är från mitten av 1200-talet respektive tidigt 1300-tal och finns bevarade på Kungliga Biblioteket i Stockholm dit de fördes som krigsbyten, tagna från danska bibliotek och skånska privatpersoners samlingar. Många av manuskripten på Kungliga Biblioteket är krigsbyten, men krigsbytesdebatten i Sveriges riksdag har hitintills aldrig berört de danska och skånska urkunderna (se Lars Munkhammars artikel i Svenska Dagbladet den 20 juli 2002: "Byte är byte och kommer aldrig mer igen"). Ett av de skånska manuskripten i Stockholm, Mariaklagan, är skrivet med runskrift och tros vara författat av en skånsk skrivare på Herrevadskloster. Eftersom så få svenska manuskript existerar från denna tidiga period blev de skånska manuskriptens språk först klassificerat som tidig fornsvenska av Sveriges första språkvetare, rudbeckianerna (göticismen grundare). Först på 1900-talet blev manuskriptens språk identifierat som fornskånska och de har sedan dess följaktligen omklassificerats och anses nu av danska språkvetare vara del av det danska kulturarvet. Enligt språkvetarna Stig Örjan Ohlsson och Göran Hallberg är kampen om skånskan långt ifrån över, även idag.

En stor del av skånskans unika ordförråd har försvunnit eller försvenskats sedan svenskifieringsprocessen inleddes efter Sveriges erövrande av Skånelandskapen från Danmark, men prosodin skiljer sig fortfarande från både danskan och svenskan. Skånskan har genomgått senare ljudförändringar som inte är relaterade till varken svensk och dansk språkutveckling, såsom de skånska diftongerna, vilka tros ha uppkommit under Skånes svenska period. Andra nutida sydsvenska dialekter, såsom blekingska och halländska, är besläktade med dialekterna i Skåne.

Grammatik

Lokal grammatik som skiljer skånskan från danskan och svenskan.

Sammansättningar

Man kan sätta ihop verb och substantiv med -e- för att binda ihop.

Skånska	Svenska
dansebana	dansbana
skurelase	skurtrasa

Korta u blir som tyska u och uttalas som o

Skånska	Svenska
Boss	Buss
Rond	rund

När man istället sätter ihop två substantiv använder man -a- som bindning.

Skånska	Svenska
snapsaglas	snapsglas
Bosarpasjön	Bosarpssjön
Shellamack	Shellmack
Undantag
kirketorn	kyrktorn (ett av otaliga undantagsord)

Notera att detta inte på något sätt kan klassas som regler.

Maskulina adjektiv

Skånska	Svenska
Den lille pågen	Den lille pojken
Osse har vi ju vår lille vide kanin	Också har vi ju vår lilla vita kanin

="vars n saker" istället för "n saker var"

Skånska	Svenska
vars ett äpple	ett äpple var
vars en orm	en orm var
vars två bilar	två bilar var
vars tre båtar	tre båtar var
vars sju år	sju år var

Trycksvag vokal (-e-) i ändelser

Skånska	Svenska
Cykelen	Cykeln
Himmelen	Himmeln
Bibelen	Bibeln
Tunnelen	Tunneln
Nyckelen	Nyckeln
Triangelen	Triangeln

ändelsen -a

Till skillnad från riksdanska och i likhet med svenska och bornholmska används -a som ändelse på vissa ord. Detta bevarades i skånska när från fornnordiskan när västdanmark övergick till ändelse med -e under 1400- och 1500-talen.

Skånska	Danska	Svenska
Piga	Pige	Tjej
Pissa	Tisse	Kissa
Dö'a	Døde	Döda

hv -> h/v

Fornnordiska hv i frågeord har i vissa skånska dialekter oftast övergått till h, till skillnad från riksdanska och rikssvenska.

Exempel:

Skånska	Svenska
Ha han I gjårred i skolan ida?	Vad har ni gjort i skolan idag?
A ja, inget sarschelt.	Ah, inget särskilt.
A, noed han I vell gjårred?	Ja men, något har ni väl gjort?
A ja, vi ha sjonged en liden bid.	Ah, vi har sjungit en liten sång.
Jaså, ha då får noed?	Jaså, vad då för något?
Ha sier du - en liden hong? Den har	Vad säger du - en liten hund? Den har
ja allri hört. Hont lyddas den?	jag aldrig hört. Hur låter den?
A ja, den bårrja så här: "Sov du	Ah, den börjar så här: "Sov du
lille vide hong, än så e de vintorr".	lilla videung, än så är det vinter".

-le- och -la-ändelser i sammansättningar

Ändelsen -le till skillnad från svenska -el.

Skånska	Svenska
äpplagröd	äppelmos
Hässlaholm	Hässleholm

Ackusativ han

Skånskan har bevarat den fornnordiska användningen av han som ackusativform på kasuset han, till skillnad från svenskan som inte gör skillnad på direkta och indirekta objektsformer.

Kasus	Maskulinum		Femininum
	Skånska	Svenska	Skånska	Svenska
Nominativ	Han	Han	Hon	Hon
Ackusativ	Han	Honom	Henne	Henne
Dativ	Honom	Honom	Henne	Henne