Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se Wikibooks:Etikett för etikett på Wikibooks.

Etikett är en bok om etikettregler ur ett svenskt perspektiv.

Allmänt om etikettRedigera

Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner.

Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra.

Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika och ge utrymme åt individer som kanske inte tar för sej. En fin regel är t ex att man låter folk prata till punkt för då kan även den svagaste stämma göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att man inte sysselsätter sig med sin egen person i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken. Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig kan få folk att känna sig nonchalerade.

Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig.

Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten.

GrundprinciperRedigera

Den gyllene regeln finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar.

  • Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Heder är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där.

  • Den som gjort ett misstag bör upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget.
  • Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk.

Olika delar av samhälletRedigera

Det svenska samhället består av många olika sektorer, där alla har sina egna etikettregler.

Högskolor och universitetRedigera

Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser.

Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån.

Akademisk kvartRedigera

Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers Tekniska Högskola. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK).

Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål.

Religiösa sammanhangRedigera

I kyrkan tar man av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc).

Då man besöker en helgedom för en annan religion är det bra att ta reda på vad som gäller. Till exempel skall en man inte vara barhuvad i en synagoga och skorna skall tas av i moskéer.

PolitikRedigera

I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler.

KlädkodRedigera

Det finns flera syften med att ange klädkod för en fest:

  • Ingen gäst ska behöva känna sig utanför på grund av fel kläder.
  • Klädkoden anger festens karaktär. Ju finare kläder desto mer vårdat beteende.

De enda klädkoder som en värd bör använda är:

  • högtidsdräkt (Folkdräkt eller högtidsuniform, eller frack för herrarna och balklänning för damerna) eller civil högtidsdräkt (högtidsuniform utesluten).
  • smoking (damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ.)
  • mörk kostym (mörkgrå eller marinblå.)
  • kavaj (betydde förr mörk kostym, idag kan man vara friare med färgen, särskilt under sommarhalvåret.)
  • vårdad klädsel: för herrar gäller åtminstone knäppt skjorta, långbyxor (som inte är jeans, arbetsbyxor eller liknande) och skor som inte är gymnastikskor eller sandaler.
  • oöm klädsel: vilka kläder som helst, som gästen är beredd att få svett- eller gräsfläckar på.

Klädkoder som "sommarfin" eller "fest", som inte har någon etablerad betydelse, är förvirrande och bör undvikas.

I vissa kretsar används speciell klädsel eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige.

Avancerade klädkoder, som helvit klädsel, är också olämpliga. Gäster ska komma på en fest för sin egen skull, och inte för att utgöra fond för fotografier.

Wikipedia om klädkod

Se även Stilguide för herrar.

Det finns givetvis speciella fester, såsom maskerader, för vilka andra regler gäller. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar.

FestRedigera

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


InbjudanRedigera

Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte.

Om man bjuder in till en privat fest, så bör man göra möjligt för alla gäster att ta med en respektive. Detta är inte nödvändigt för firma- och föreningsfester, om det finns praktiska skäl att begränsa festen.

Då man skickar ut inbjudningskort bör man klart ange när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter.

Vissa krav, vad maten anbelangar, såsom av religiös natur, vegetariska rätter, samt matallergiska krav, går det mesta att lösa! Det är då viktigt att man kommer överens, och att man inte är rädd att fråga den man bjuder om dessa behov uppkommer!

BordsplaceringRedigera

Värden kan, om han eller hon vill, göra en bordsplacering.

En gäst som utan att kontakta värden bryter mot bordsplaceringen underkänner värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än övriga gäster och värden.

Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap.

Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot.

Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära.

Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap.

Oberoende av konventionerna är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående.

Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats.

På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra.

Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda enligt samma principer som andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar.

AlkoholRedigera

I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol.

Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva.

Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en fast summa pengar för alkohol till alla. Detta är dåligt eftersom det straffar den som dricker måttligt eller inte alls. Den som inte dricker bör stå på sig och vägra betala för något som inte kommer dem till godo.

Använd inte berusning som ursäkt för sådant som du inte kan stå för när du är nykter.

Om du dricker med arbetskamrater, så kan du ha som tumregel att aldrig bli mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Det är alltså den som är ny på jobbet som bör vara mest försiktig.

Drick varannan vatten!

Om du är värd för en fest, se till att det alltid finns vatten eller andra alkoholfria drycker på bordet.

Att inte dricka alkoholRedigera

Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. Därför kan det vara ett stort misstag att på en fest kommentera att någon inte dricker, eller avkräva en förklaring.

Den som blir utsatt för sådana kommentarer kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: "Det har inte du med att göra", "Jag är muslim" etc.

Den som kommenterar någon annans nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv.

Drickande och skålandeRedigera

Man skålar i vin och sprit. Man väntar med första skålen tills värden hälsat välkommen. Sedan är det fritt att dricka. Man bör inte tömma sitt glas helt, eftersom det kan bli fler skålar.

Öl, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de står på bordet, för att släcka törsten.

Stora händelser i livetRedigera

Födsel och dopRedigera

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


DejtingRedigera

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


BröllopRedigera

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


BegravningRedigera

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


KonversationRedigera

Vissa konversationsämnen är bättre än andra.

Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen.

  • Väder. Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga.
  • Körkort. De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer.
  • Lumpen. Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga.
  • Pengar. Många svenskar har svårt att prata om sin privata ekonomi.
  • Sig själv. Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det.
  • Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke eller annat som folk är ganska vana vid.
  • Religion. Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion.

Diverse problem och lösningarRedigera

Olika ekonomier, snålhet och vräkighetRedigera

  • Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp.
  • Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar.
  • Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt.
  • Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar.

TobakRedigera

Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig.

Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus.

Korrespondens och netikettRedigera

TelefonRedigera

Om du ringer så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt.

Om du inte känner mottagaren, presentera dig med förnamn och efternamn.

Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig?

(Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress?

E-postRedigera

E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang.

Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten.

Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor).

SMSRedigera

Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare.

LitteraturRedigera

  • Magdalena Ribbing: Stora etikettboken
  • Olle Bälter: E-post-eposet

Externa länkarRedigera