Ellen Hodgson Brown

Förord

Ellen Hodgson Brown är en amerikansk advokat och författare till elva böcker. I den sista av böckerna, Bankerna och Skuldnätet (The Web of Debt) analyserar hon den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, och den privata penningkartellen. Brown förklarar hur penningkartellen tillskansat sig makten att skapa pengar ur tomma luften genom så kallad fractional-reserve banking och vilka konsekvenser detta har. Istället för bankskapade pengar (krediter) vill Brown se ett system där alla pengar skapas av en folkets bank. Ett dylikt system användes bland annat i Pennsylvania på 17- och 1800-talet. Hodgson Brown använder sig i boken av liknelser från sagan Trollkarlen från Oz, som hon menar egentligen handlar om behovet av penningreform. I den här boken är ambitionen att sammanfatta och förenkla författarens budskap, främst med utgångspunkt i den nämnda boken men också med utgångspunkt i artiklar och föredrag som hon gjort. I boken kommer andra penningreformister också att nämnas, liksom klassisk ekonomisk teori, men fokus kommer att ligga på Ellen Hodgson Brown.

Trollkarlen från Oz

Ellen Hodgson Brown använder sig av liknelser från Trollkarlen från Oz för att förstärka sitt budskap. Varje kapitel inleds med ett citat från sagan, som ger associationer till det hon tar upp i kapitlet. Hon använder också sagan som en sorts introduktion till hela boken. Delvis handlar det nog om att lätta upp stämningen lite, för en bok om penningsystemet upplevs säkert av många som ett tungt och tråkigt ämne. Men dessutom menar Brown att sagoboken egentligen är "en allegori om pengar, politik och att tro på sig själv". Därför är den relevant i sammanhanget. Frank Baum, författaren till Sagan om Oz, sympatiserade med penningreformrörelsen. Det vet vi bland annat eftersom han gick med i ett stort demonstrationståg 1896 till stöd för att Populistpartiets kandidat William Jennings Bryan skulle bli nominerad som demokraternas presidentkandidat. Möjligen var det också så, som Brown menar, att Baum kände sig tvungen att förklä sitt politiska budskap, om motståndet mot Wall Street med mera, genom att låta det ta form av en sagobok. Det vore i så fall inte första, och inte heller sista, gången som den metoden används.

Sagan som allegori

Trollkarlen från Oz börjar på en karg bondgård i Kansas, där Dorothy bor med den måttfulla tanten Em, farbror Henry "som aldrig skrattar” och sin hund Toto. Varför Henry inte skrattar? Jo, skriver Brown, i verkligheten var det depression i USA i slutet av 1800-talet och bönderna tillhörde de mest drabbade. Därför skrattade inte Henry så ofta. Depressionen hängde i sin tur ihop med finanshajarna på Wall Street, som förslavat bönderna genom sin penningpolitik, men det kan vi återkomma till.

En cyklon dyker upp och för Dorothy och bondgården till den magiska världen Oz (som symboliserar den amerikanska drömmen, the American Dream). Dorothy råkar landa på ett hus som tillhör den elaka häxan från Öst, hon som härskade över Lilliputtarna och som symboliserar de elaka bankirerna på Wall Street. Men häxan dör som tur är då Dorothy landar på huset. Som tack för att hon dödat den onda häxan så får Dorothy ett gott råd av den goda häxan Nordan, som hon möter lite senare. Rådet är att hon skall återvända till den döda häxan och ta på sig hennes silverskor, för då blir hon oåtkomlig för ond magi. (I Baums originalversion var skorna av silver, eftersom de symboliserar Populistpartiets silverlösning på penningfrågan, men i Hollywoods version så har de ändrats till rubinskor).

Den goda häxan Nordan råder också Dorothy att söka hjälp i Smaragdstaden hos den store trollkarlen av Oz. Han är den ende som kan hjälpa henne tillbaka till Kansas. Dorothy fixar först skorna och sen ger hon sig av mot Smaragdstaden. Hon går på "den gula tegelvägen" (får vi fresta med tolkningen att det är bankirernas guldlösning på penningfrågan som avses). På vägen möter hon Plåtman, det fega lejonet och Fågelskrämman, som alla följer med för att få hjälp med sina problem av trollkarlen av Oz. Enligt Ellen Hodgson Brown representerar Plåtman fabriksarbetarna och fågelskrämman bönderna, de två grupper som förslavats av Wall Street och som utgjorde huvuddelen av Populistpartiets väljarskara.

Då vännerna kommer fram till Smaragdstaden blev de bland de första människor som någonsin fått audiens hos trollkarlen sedan han låste in sig. Trollkarlen blev rädd för Dorothy då han såg att hon hade den elaka häxans silverskor. Han lovar dem hjälp men först skickar han iväg hela sällskapet till landet Winkie för att de ska göra sig av med den elaka häxan från väst.

Trollkarlen hoppas på så sätt bli av med dem, så att han slipper avslöja att han inte är någon riktig trollkarl. Dorothy och hennes sällskap får gå igenom en hel del äventyr på vägen till häxan från Väst, men till trollkarlens stora förvåning lyckades Dorothy och hennes sällskap med sitt uppdrag. Dorothy dödade den onda häxan från Väst genom det finurliga tilltaget att helt enkelt hälla en spann med vatten över henne. Varför vatten? Jo, skriver Ellen Hodgson Brown, det är också en liknelse. Vad Baum i själva verket avsåg var att beskriva hur han såg på fria delstatspengar jämfört med bankirernas skuldpengar. Om man häller fria pengar över ekonomin, som inte kräver skuldsättning, så släcks skulderna ut. Bankskulder släcks alltså med penningutgivning i folkets ägo. Om Wall Street däremot får bestämma så blir det bara mer och mer skuld som läggs på böndernas axlar.

När de fyra återvänt till trollkarlen blir han tvungen att berätta att han inte har några magiska krafter. Han är bara en liten man bakom ett skynke och det är andra, hemliga personer, som drar i trådarna. Men för att uppfylla sitt löfte till Dorothy om att han skulle hjälpa henne hem till Kansas om hon lyckades ta ihjäl häxan skulle han nu flyga henne hem i sin luftballong. Under tiden skulle Fågelskrämman vara hans ställföreträdare i Oz. Dorothy missar dock ballongen men efter många nya äventyr får hon hjälp av den snälla häxan från söder, Glinda, att komma hem. Glinda avslöjar nämligen att Dorothys silverskor, som hon tog av den onda häxan i början av sagan, kan ta henne ända tillbaks till Kansas. Men då måste hon först måste hon ge upp den gyllene hättan. Liknelsen här är förstås att hättan symboliserar bankirernas restriktiva guldstandard, som förslavat folket. Till slut kommer Dorothy hem, Plåtman får sin olja (pengar som ej injiceras som skuld), och slutet gott allting gott.

Visst, det var så sant, en viktig detalj återstår, vem som är verklighetens Dorothy. Jo, det är den amerikanska nationen, alltså folket. Det är folket som först förblindas av det magiska landet Oz och som måste lära sig att de kan ta sig tillbaks till verkligheten med hjälp av vatten (fria pengar) och att inte lita på dem som ropar guld, guld, guld. Och det fega lejonet, som i sagan inte alls är feg, det är förstås Populistpartiets William Jennings Bryan. I en modern version skulle det kunna vara Ellen själv som är lejonet, eller kanske någon av de övriga penningreformister som vi kommer in på framöver.

En historisk tillbakablick

Efter denna lite lättsamma introduktion skall vi nu bege oss tillbaks en smula längre i tiden. Närmare bestämt till 1200-talet...