Alaskas Permanenta Fond

redigera

Alaskas Permanenta Fond är en fond ur vilken medborgarna i Alaska får del av delstatens intäkter från olje- och gasutvinningen. Fonden röstades igenom av delstatens medborgare 1976 då bygget av pipeline var i slutskedet. Fonden ägs av delstaten Alaska. Medborgarna får del av fondens intäkter genom årliga dividents (andelar). Systemet är ett basinkomstsystem genom att alla kvalificerade medborgare får samma belopp. Förutom direkta utbetalningar av dividents gör fonden även investeringar. The Permanent Fund Dividend Division handhar utbetalningarna av dividents/basinkomst. Investeringarna, som skall vara diversifierade och placerade i tillgångar med acceptabel risk, handhas av Alaska Permanent Fund Corporation, som är ett statligt ägt företag.

basinkomst

redigera

Bank for International Settlements (BIS)

redigera

Bank for International Settlements är en organisation som består av de mäktigaste ledarna för världens centralbanker och som bestämmer över de nationella centralbankerna.

Basic Income Earth Network

redigera

Basic Income Earth Network (BIEN) är ett internationellt nätverk av akademiker och aktivister som intresserar sig för idén om medborgarlön. Nätverket grundades 1986 (under namnet Basic Income European Network) och höll sin första internationella konferens i september samma år. Konferenser har därefter arrangerats vartannat år runt om i Europa och på senare tid även utanför Europa. Nyhetsbrev har getts ut sedan 1988 (under senare år i elektronisk form). För sin finansiering använder sig nätverket bland annat av livstidsmedlemskap. Bland nätverkets livstidsmedlemmar kan nämnas Carole Pateman, Roland Duchâtelet och Bruce Ackerman. Även framlidne nobelpristagaren James Meade var livstidsmedlem i nätverket. Nätverkets sekreterare har varit Walter Van Trier (1986-1994), Philippe Van Parijs (1994-2004) och David Casassas (2004- ).

BerkShares

redigera

BerkShares är en lokal valuta i Berkshire-regionen i Massachusetts, USA. Valutan startades i september 2006 av BerkShare Inc., med assistans av E.F. Schumacher Society. BerkShare-projektet syftar till att skapa en anda av samarbete mellan företagare, grossister, föreningar och konsumenter. Projektet syftar också till att öka den allmänna medvetenheten av lokala ekonomier och ökad lokal självförsörjning. Enligt hemsidan kan de boende i Berkshire-regionen köpa en BerkShare för 95 cent från de fem lokala bankerna som deltar i projektet. De kan köpa sedlar i valörerna 1, 5, 10, 20 och 50 BerkShares. Företagen accepterar sedan att en BerkShare motsvarar en hel dollar. När företagen får betalt i BerkShares istället för i dollar kan de i sin tur få avsättning för dem genom att betala sina anställda i valutan, använda valutan för att köpa varor och tjänster från andra företag som deltar eller stödja lokala föreningar. Om företag får ett överskott på BerkShare kan de returnera pengarna till en av de fem bankerna. De får då 95 cent för varje BerkShare. Användandet av BerkShare istället för dollar medför ingen skillnad i skattehänseende.

William Beveridge

redigera

William Beveridge, född 5 mars 1879, död 16 mars 1963, var en brittisk ekonom. Hans mest kända arbete är The Beveridge report som skrevs i slutet av andra världskriget. Rapporten, som bland annat behandlar socialförsäkringar och socialbidrag, påverkade uppbyggnaden av välfärdsstaten i många länder.

Andreas Bergh

redigera

Andreas Bergh, född 16 mars 1973, är en svensk nationalekonom och samhällsdebattör. Bergh disputerade i nationalekonomi vid Lunds universitet 2003 på avhandlingen Distributive Justice and the Welfare State. Berghs forskning kretsar kring välfärdsstaten; hur ekonomisk omfördelning bör mätas (enkla jämförelse mellan brutto- och nettoinkomster riskerar till exempel att leda fel), och hur den svenska välfärdsstaten har kunnat kombinera ekonomisk tillväxt med en jämn inkomstfördelning. Det senare temat utvecklas i boken Den kapitalistiska välfärdsstaten. Vid sidan av sitt vetenskapliga arbete har Bergh varit en flitig samhällsdebattör med ett flertal debattartiklar och krönikor i dagspressen. Bergh driver även en blogg med fokus på samhällsvetenskap och politik.

Blankning

redigera

Blankning är grunden för många av de sofistikerade affärer som går under beteckningen derivat.

Ellen Hodgson Brown

redigera

Ellen Hodgson Brown är en penningreformist. I boken Bankerna och Skuldnätet beskriver hon hur det amerikanska penningsystemet fungerar. I fokus för beskrivningen är institutioner såsom Federal Reserve och Bank for International Settlements. Brown beskriver också den historiska utvecklingen mot dagens centralbankssystem, liksom problemen med derivat och blankning. Brown är starkt kritisk till det sätt som räntesystemet fungerar idag, men hon förespråkar ändå inte att räntan avskaffas eller förbjuds. Istället förespråkar hon delstatsbanker, som skapar egna pengar och där ränteinkomsterna går till att finansiera infrastruktur, grön omställning och sänkta inkomstskatter.

börsrätt

redigera

Börsrätt är det begrepp som omfattar regleringen av värdepappersmarknadens regelsystem. Den svenska börsrätten började utvecklas under 1990-talet i och med inträdet i EU. Under senare år har börsrätten genomgått en omfattande och snabb förändring. Förändringen har berott dels på de EU-direktiv som implementerats och dels på att aktörerna ställt nya krav i takt med den ekonomiska globaliseringen. En särskilt stor förändring innebär införandet av MIFID-direktivet, Market of Financial Instruments Directive.

Richard Cantillon

redigera

Richard Cantillon, (1680-1734), var en irländsk finansman som verkade i Paris. Tillsammans med Francois Quesnay, David Hume med flera brukar han räknas som företrädare för den förklassiska nationalekonomiska skolan, vars höjdpunkt låg efter merkantilismens höjdpunkt men innan nationalekonomins klassiker (Karl Marx, Adam Smith, Johh Stuart Mill, David Ricardo med flera) gjorde entre. Enligt Cantillon beror de relativa priserna på sikt på det relativa markinnehållet. Varor som fordrar mycket mark i produktionen är dyrare än varor som fordrar lite mark. Cantillon hade också åsikter om utrikeshandeln, vilket han såg som en självreglerande mekanism. Länder som exportar mer än de importerar får ett överskott i utrikeshandeln, det vill säga exportöverskott. De länder som importerar mer än de exporterar måste å andra sidan finansiera mellanskillnaden med guld. Det innebär en överföring av guld från importländer till exportländer. Då exportländerna får in mer guld i den nationella ekonomin stiger guldmängden och därmed penningmängden. På grund av kvantitetsteorin innebär det att landets varor blir dyrare i förhållande till andra länders varor. Därmed sjunker exportöverskottet, liksom importöverskotten i de övriga länderna.


Centralbank

redigera

En centralbank eller riksbank är en institution som ansvarar för penningpolitiken för ett land eller en samling medlemsstater. Nästan alla länder har en centralbank och dess uppgifter varierar från land till land, men generellt är centralbankens huvuduppgifter att säkra nationens finansiella stabilitet samt förvalta landets reserv av guld och valuta. Mer aktivt kan centralbanken till exempel styra landets finanser genom att reglera inflationen genom fastställande av referensräntor. Banken kan även ha som uppgift att se till att det finns ett säkert och effektivt betalningsväsende, att vara den sista garanten för bankväsendet i händelse av finansiella kriser, eller att ha en övervakande funktion av nationens banker och finansinstitut för att stävja bedrägligt, vilseledande eller oaktsamt beteende.

Child Trust Fund

redigera

CDO:s är värdepapper som består av skuldsedlar som slagits ihop och omvandlats till en obligation. De anses vara högst delaktiga i processen som lett fram till nuvarande finanskris.

Herman E. Daly

redigera

Derivat

redigera

Derivat är en form av värdepapper som översvämmat världen under senare decennier. Idag finns omkring 500 000 miljarder dollar i utomstående derivat, vilket är 10 gånger mer än global BNP per år. De vanligaste formerna av derivat är terminer, futurer, warranter och swappar. Dess marknadsvärde är baserat på den spekulativa efterfrågan i den underliggande varan, som kan vara olja eller något annat reellt. Ett derivat har alltid två parter. Den ena parten köper rättigheten (men inte skyldigheten) att köpa eller sälja den underliggande tillgången i framtiden. Den andra parten förbinder sig att leva upp till avtalet i framtiden. Derivat beskrivs ofta som ett sätt att handla med risker och säkra sig mot kursnedgångar. De har emellertid också beskrivits som finansiella massförstörelsevapen. Ett exempel på hur derivaten kan vara sådana vapen är historien om Sub-Prime derivaten. Där var den underliggande varan bostadslån för låginkomsttagare. På dessa lades sedan derivat i flera led som grundades på spekulation om att priset på bostaden skulle fortsätta att öka. När människor inte längre hade råd att betala sina räntor och amorteringar så blev det finanskris, eftersom derivaten integrerat sig i stora delar av världsmarknaden.

Roland Duchâtelet

redigera

Roland Duchâtelet, född den 14 november 1946, är en belgisk affärsman. Han är också grundare av det politiska partiet Vivant och han leder ett berömt fotbollslag K. Sint-Truidense V.V. Duchâtelet studerade i sin ungdom till civilingenjör och ekonom och fick en MBA vid Katholieke Universiteit Leuven. Under studentåren deltog han också i studentdemonstrationerna 1968. 1990 kom han i kontakt med mikroelektronikbranschen medan han arbetade för Xtrion. Han grundade flera multinationella företag, bland annat Melexis, X-Fab, Epiq. Genom dessa och tidigare arbeten skapade han en stor förmögenhet. 1994 började Roland Duchâtelet att stödja det politiska partiet BANAAN ekonomiskt. Partiet arbetade för att införa medborgarlön och en grön skatteväxling. Samma år skrev han sitt politiska manifest "NV België, verslag aan de aandeelhouders" (Aktiebolaget Belgien, en rapport till dess aktieägare). I boken pläderade han för ekonomisk och politisk transparens. Han argumenterade för nödvändigheten av hållbar utveckling och lovade att sänka Belgiens offentliga utgifter med 30 procent. Efter valet 1995, som gick dåligt för BANAAN, grundade Duchâtelet det politiska partiet Vivant, som ställde upp i de federala, regionala och kommunala valen. Roland Duchâtelet blev partiordförande för Vivant och har så varit sedan dess. 2004 gick Vivant in i ett valsamarbete med det liberala partiet VLD. 2007 gick de båda partierna formellt ihop till Open VLD. Samma år valdes Roland Duchâtelet till den belgiska senaten.

Lasse Ekstrand

redigera

Lars Ekstrand, född 1949, är en svensk författare. Ekstrand är lektor och undervisar vid Högskolan i Gävle, där han också växte upp. Ekstrand har arbetat som forskare och lärare vid högskolor och universitet i Sverige, Tyskland, Italien och Egypten. Ekstrand är också en kulturskribent, revyförfattare och förespråkare av medborgarlön.

Finansiellt instrument

redigera

Finansiella instrument är samlingsnamnet på varje formaliserad form av finansiering på finansmarknaderna. Vissa finansiella instrument, såsom aktier, teckningsoptioner och konvertibler, ges ut av bolaget självt. Andra ges ut av andra aktörer än bolaget, såsom köp- och säljoptioner. En viktig underkategori är derivatinstrument. Under de senaste två decennierna har många olika typer av finansiella instrument utvecklats och nya instrument tillkommer kontinuerligt. De nya instrumenten tänjer på gränserna och gränserna mellan de olika instrumenten är ofta vag. De nya finansiella instrumenten, såsom derivat, har kritiserats för att vara starkt bidragande orsaker till uppkomsten av finanskriser.

Det fraktionella banksystemet

redigera

Det fraktionella banksystemet, som enligt systemkritikerna är problemets kärna tillsammans med räntan, fungerar på följande sätt (om vi antar ett reservkrav på 10 procent).

Kalle sätter in 1000 kr på banken. Banken lånar skenbart ut 900 kr av dessa pengar till Lisa, som är i behov av pengar. I verkligheten så tas dock inga pengar från Kalles konto, som fortsätter att visa 1000 kr. I verkligheten är den kredit som Lisa får, och som fungerar som riktiga pengar, skapad av henne själv. Pengarna skapas genom att Lisa skriver på ett papper där hon lovar att betala tillbaks summan (plus ränta). I nästa steg köper Lisa något av Pelle för de 900 kronorna. Pelle sätter sen in de 900 kronorna på sitt bankkonto (det spelar i sammanhanget ingen roll om det är samma bank eller inte). Sen upprepas processen genom att banken tar även denna insättning som en intäkt för att få skapa en ny kredit på 810 kr nästa gång någon kommer förbi och vill teckna ett lån.

Det är på det här sättet som bankerna expanderar penningmängden eftersom de ursprungliga 1000 kr i slutändan kommer att ha genererat konsumtion för 900 kr. För varje ny kredit som beviljas tjänar bankerna dessutom pengar på räntan. Det som är viktigt att komma ihåg när det gäller räntan är att bankerna inte skapar medel för dess betalning. De skapar bara den så kallade principalen. Det här får enligt många penningreformister fundamentala konsekvenser för möjligheten till ekologiskt hållbar utveckling.

Federal Reserve

redigera

Federal Reserve är USA:s nationalbank, men också världens mäktigaste organisation vid sidan om Bank for International Settlements, som den också har stor del i. Federal Reserve är en helt privat centralbank som bildades 1913 efter ett kongressbeslut. Sedan 1915 har systemet varit i princip oförändrat. I Federal Reserve-systemet ingår också tolv regionala centralbanker, vilka ägs av sina respektive medlemsbanker. Den största av dessa regionala centralbanker är Federal Reserve Bank of New York. Den banken förvaltar mer guld och säkerheter än själva Federal Reserve. För att de amerikanska affärsbankerna skall få låna reserver av Federal Reserve krävs som ett minimum att banken är en medlemsbank i sin regionala centralbank.

Kärnan i Federal Reserve och det verkliga maktcentret, är Board of Govenors (centralbanksstyrelsen). I styrelsen sitter sju personer som är utsedda av presidenten. En av dessa är centralbankschefen Ben Bernanke som 2006 efterträdde Alan Greenspan. Vid sidan om styrelsen har de regionala centralbankerna ett visst inflytande över centralbankens politik liksom Federal Open Market Committee och representanter för större banker som är delägare direkt i The Fed.

Federal Reserve Act

redigera

Milton Friedman

redigera

Milton Friedman, född 31 juli 1912 i Brooklyn av judiska emigranter i New York, död 16 november 2006 i San Francisco i Kalifornien, var en amerikansk nationalekonom och statistiker. Han var professor vid Chicagos universitet 1948-1977 och mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1976. Inom vetenskapen är han mest känd för sin teoretiska och empiriska forskning inom konsumtionsanalys, monetär historia och teori samt för hans demonstration av stabiliseringspolitikens komplexitet. Friedmans politiska filosofi var klassisk liberalism och libertarianism.

Friedman var en centralgestalt inom monetarismen och var starkt kritisk till keynesianismen. Friedman hävdade i arbetet "A Theory of the consumption function" (1957) att Keynes konsumtionsteori, som byggde på att konsumtionsbenägenheten avtog med inkomsten, inte höll ihop. Därmed kunde inte Keynes förklaring av den stora depressionen på 1930-talet stämma. De politiska konsekvenserna blev stora eftersom "Keynes medicin" att stimulera ekonomin med sänkta skatter och höjda utgifter i lågkonjunktur inte är lika verksam när tillfälliga inkomstökningar inte ger upphov till så stora konsumtionsökningar (vilket Friedman hävdade). Friedman hävdade senare, tillsammans med Anna Jacobsen Schwartz i "A Monetary History of the United States, 1867-1960" att den stora depressionen blev så allvarlig på grund av Federal Reserves misstag att bedriva en kontraktiv penningpolitik som försatte den amerikanska ekonomin i ett närapå fritt fall.

Friedman var under 1980-talet ekonomisk rådgivare för president Ronald Reagan. Dessförinnan hade han varit rådgivare för Barry Goldwater och president Richard Nixon. Friedmans syn på penningpolitik, beskattning, privatiseringar och avregleringar influerade flera regeringar runtom i världen, särskilt influerade han Margaret Thatcher i Storbritannien, Brian Mulroney i Kanada samt Roger Douglas som var finansminister i Nya Zeeland. Estlands tidigare premiärminister Mart Laar har hänvisat till Friedmans bok Free to Choose vid estniska reformer såsom införandet av platt skatt.

Som internationellt erkänd nationalekonom reste Friedman under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet runt i världen för att argumentera för en marknadsorienterad ekonomisk politik. Han besökte bland annat kommunistiska stater som Jugoslavien och Sovjetunionen. Friedman ansåg att en kapitalistisk marknadsekonomi är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för frihet.[5] Han menade att fria marknader motverkar politisk centralisering och kontroll. Auktoritära regimer skulle därmed få det svårare att kontrollera medborgarna ifall de inte har möjlighet att detaljstyra ekonomin i landet. Budskapen han förmedlade i Kina påstås ha bidragit till att Deng Xiaoping och andra kinesiska ledare inledde en liberalisering av den ekonomiska politiken i landet.

I mars 1975 besökte Friedman Chile under sex dagar, höll en serie föreläsningar, och träffade vid ett tillfälle Augusto Pinochet i ett möte som varade i runt 45 minuter. En del chilenska ekonomer som deltagit i ett tidigare utbytesprogram och utbildat sig vid universitetet i Chicago arbetade i Pinochets administration. De hade fått lektioner av bland annat Friedman och fick smeknamnet "Chicago Boys". Friedman blev erbjuden hedersdoktorat från två chilenska universitet, men avstod på grund av att universiteten delvis var statsfinansierade, vilket Friedman ansåg kunde ha tolkats som stöd för regimen. Hans besök i Chile blev kontroversiellt och ledde till kritik från framför allt politiska motståndare. Under besöket rekommenderade han Chile att bryta hyperinflationen samt liberalisera ekonomin. Vid Catholic University of Chile höll han en föreläsning mot totalitarism där han argumenterade för att fria marknader underminerar central kontroll samt att fria marknader fungerar bäst om det finns politisk frihet. I en senare intervju uttalade Friedman att Chiles fredliga övergång från militärjunta till ett demokratiskt samhälle visade att ekonomisk frihet ledde till ett fritt samhälle.

Friedman var en av västerlandets främsta förespråkare av avregleringar och marknadsekonomi. Han menade att individens egenvärde är en central förutsättning för ekonomisk utveckling. Friedman hyste engagemang för individens frihet och rättigheter. Det gjorde honom bland annat till en av de ledande kritikerna mot USA:s "War on drugs" och han förespråkade legalisering av droger. Friedman tog ställning för så kallad negativ inkomstskatt, vilket är ett system med garanterad inkomst som fullt utbyggd antas kunna ersätta de befintliga skatte- och bidragssystemen. Friedman beskriver i boken Capitalism and Freedom från 1962 hur ett system med negativ inkomstskatt skulle kunna fungera.

Både privat och i sin forskargärning argumenterade Friedman för att mänskliga rättigheter och en liberal demokratisyn var oförenlig med såväl socialism som fascism. Han förordade en frihetlig kapitalism, som motvikt till alla former av diktatur, och även till demokratisk socialism. Friedman argumenterade mot alla former av statlig styrning, såväl av ekonomin som av den enskilda människan. Att förena marknadsekonomi och statlig styrning till en typ av "statskapitalism" ansåg han vara ett fundamentalt felslut och fördömde till sin död de stater och politiker som förespråkade en sådan lösning.

Group of Thirty

redigera

JPMorgan Chase

redigera

JPMorgan Chase & Co. eller JPMorgan Chase är ett amerikanskt finansbolag. Bolaget är är ett av de äldsta finansbolagen i världen och opererar i 60 länder. JP Morgan Chase räknas som en av de fyra stora bankerna i USA, tillsammans med Bank of America, Citigroup och Wells Fargo.

Kenneth Hermele

redigera

Kenneth Hermele är ekonom och föreläsare med inriktning på hållbar utveckling, ekologisk ekonomi och utvecklingsfrågor. Han är också författare till en rad böcker om globalisering och ekonomi.

Ithaca Hour

redigera

Ithaca Hour är en lokal valuta i staden Ithaca, New York. Valutan startades av Paul Glover i november 1991 och är den äldsta lokala valutan i USA som fortfarande används. Ithaca Hour har inspirerat till liknande system runt om i USA och även i andra länder. Syftet med Ithaca Hours liksom andra lokala valutor är bland annat att gynna lokal företagsamhet, inklusive hobbyföretagande. Likheter finns med lets (local exchange trading system). Skillnaden är att lets är system för ömsesidig kredit, medan Ithaca Hours är sedlar som trycks i en lokal centralbank. Ithaca Hours cirkulationskommitté (Circulation committee of Ithaca Hours, Inc.) träffas regelbundet och tar då bland annat ställning till om nya sedlar skall tryckas eller ej. Ithaca Hour är inte uppbackad av den nationella valutan (US-dollar) och inte heller av guld. Den kan inte fritt bytas mot US-dollar eller annan nationell valuta. Dock finns vissa affärer som växlar Ithaca Hour-sedlar mot dollar. Ett stort antal affärer i staden accepterar delbetalning i Ithaca Hours. Ithaca Hours trycks på högkvalitativt papper och med grafik som är svår att reproducera. Varje sedel stämplas också med ett serienummer för att minska risken för förfalskning. En Ithaca Hour är fixerad till tio US-dollar och för närvarande finns fem olika Ithaca Hour-sedlar. Den största sedeln är värd en Ithaca Hour. Den minsta är värd en tiondels Ithaca Hour. Varje sedel har en inskription "In Ithaca we trust". På varje sedel finns också en avbildning av något lokalt från Ithaca.

Internationell ekonomi

redigera

Internationell makroekonomi

redigera

Margrit Kennedy

redigera

Lender of last resort

redigera

En av de viktigaste funktionerna för dagens centralbanker är att de är lender of last resort.

James Meade

redigera

James Edward Meade, född i Swanage, Dorset 23 juni 1907, död i Cambridge 22 december 1995, var en brittisk ekonom. Meade belönades tillsammans med den svenske ekonomen Bertil Ohlin med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1977. Priset fick de för sin sina bidrag till teorin om internationell handel och internationella kapitalrörelser. Han utbildades vid Malvern College där han studerade filosofi, politik och ekonomi. Sitt intresse för ekonomiska frågor utvecklade han 1930-31 vid Trinity College, Cambridge, då han fick tillfälle Meade att diskutera med ledande ekonomer såsom Dennis Robertson och John Maynard Keynes. Efter att ha arbetat för Nationernas Förbund och the Cabinet Office tog han tjänst som ekonom under Attlee´s regering. Därefter blev han professor vid LSE (1947-57) och vid Cambridge (1957-67). Meade har under karriären ofta återkommit till idén om medborgarlön och även gett förslag på utformning och finansiering av ett sådant system, bland annat i sin sista bok Full employment regained från 1995. Meade räknas som en vänsterekonom och tillhörde den makroekonomiskt inriktade skola som utgick från John Maynard Keynes.

medborgarlön

redigera

I sin renaste form handlar medborgarlön om att ersätta mångfalden av bidragssystem (och skatteavdrag) med ett enda bidrag. Detta bidrag görs dessutom helt ovillkorligt så att någon kontrollapparat inte behövs. Bidraget (inkomsten) ges individuellt, regelbundet och förutsägbart. Med ovillkorligt avses att inget arbete skall behöva utföras för att få inkomsten, ej heller att stå till arbetsmarknadens förfogande. Medborgarlön bryter radikalt mot dagens principer för välfärdsstaten, inte minst mot nuvarande utformning av arbetslinjen. Inte desto mindre är det en idé som fängslat inte mindre än fem nobelpristagare[1] och en idé som regelbundet är föremål för akademiska konferenser. I den politiska debatten har medborgarlön dock oftast fört en marginell tillvaro.

Modern Money Mechanics

redigera

Modern Money Mechanics - A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion är en Federal Reserve-manual som publicerades 1961 av Chicago Federal Reserve. I häftet beskrivs vad pengar egentligen är och hur det går till när privatbankerna skapar pengar genom kreditprocessen (fractional-reserve banking). Häftet inleds med orden: Den verkliga processen med att skapa pengar sker i huvudsak i banker... när behållningen från lån som lagts upp av bankerna krediteras låntagarnas konto.

negativ inkomstskatt

redigera

Negativ inkomstskatt är ett progressivt system för inkomstskatt där de som tjänar under en viss summa, den så kallade brytpunkten, automatiskt får pengar från staten istället för att betala skatt. De som befinner sig ovanför brytpunkten betalar positiv skatt, medan de som befinner sig under brytpunkten "betalar" negativ skatt. Negativ skatt är med andra ord en integrering av skatte- och bidragssystemen. Såväl bidragstagare som skatteinbetalare skulle med negativ skatt befinna sig i samma system, vilket är en väsentlig skillnad mot hur skatte- och bidragssystemen är utformade i de flesta länder. Idén utvecklades först av den brittiska ekonomen Juliet Rhys-Williams på 1940-talet. Den liberale ekonomen Milton Friedman är också starkt förknippad med idén. Bland annat förespråkade Friedman negativ inkomstskatt i boken Capitalism and Freedom från 1962.

Under 1960-talet var det många amerikanska och brittiska ekonomer som tog ställning för systemet. En viktig bakgrund till detta intresse var att kampen mot fattigdomen ("war on poverty") stod högt på dagordningen. Intresset för negativ skatt ledde till att Nixon-administrationen 1969 föreslog en en reform av välfärdssystemet som byggde på tanken om en negativ inkomstskatt [1]. Intresset för idén gav också upphov till fem storskaliga experiment i USA och Kanada: i New Jersey och Pennsylvania 1968-1972 (1216 familjer), i Iowa och North Carolina 1969-1973 (809 familjer), i Gary, Indiana, 1971-1974 (1799 familjer), i Seattle och Denver, 1971-1982 (4800 familjer) samt i Winnipeg and Dauphin, Manitoba (1300 familjer).

Utvärderingarna av försöken visade att arbetsutbudet minskade samtidigt som antalet skilsmässor ökade. Dessa resultat tolkades starkt negativt. Bland de positiva resultaten, som fick mindre uppmärksamhet, var att de som deltog fick förbättrad hälsa och förbättrade skolresultat. Minskningen av arbetsutbudet berodde främst bero på att föräldrar med småbarn, vilka utgjorde huvuddelen av de som deltog i de frivilliga experimenten, valde att stanna hemma med sina barn längre. Statsvetaren Karl Widerqvist menar också att det är ett misstag att tro att minskningen av arbetsutbud skulle vara lika stor om systemet införts nationellt och utan tidsbegränsning. Detta på grund av att kurvorna för arbetsutbud och arbetsefterfrågan då skulle påverkas av ändrad lönenivå. [2].

I början av 1970-talet fanns en viss entusiasm kring försöken i USA, men i takt med publiceringarna av resultaten, där de ekonomiska faktorerna, arbetsutbudet och skilsmässorna framhölls främst, så avtog intresset. Dock införde USA från mitten av 1970-talet ett snarlikt system, kallat EITC (earned income tax credit). I korthet är EITC ett system med negativ inkomstskatt, men bara för de fattiga arbetarna. De som inte har något arbete alls, eller arbetar mycket lite, faller utanför EITC-systemet. De blir istället hänvisade till socialbidrag. Bland de svenska ekonomerna är det främst Andreas Bergh som under 1990- och 2000-talet har sysselsatt sig med negativ inkomstskatt. I Sverige visade de borgerliga partierna, särskilt dess ungdomsförbund, ett intresse för negativ skatt under tidigt 1980-tal, inspirerade bland annat av debatten i USA och England. Därefter är det Miljöpartiet som visat mest intresse. Inom Miljöpartiet har dock begreppet medborgarlön oftast använts.

New Economics Foundation

redigera

Nordiska Börsen

redigera

The Nordic Exchange, Nordiska börsen, är det gemensamma namnet på de av företaget OMX drivna börserna i Stockholm, Helsingfors, Köpenhamn, Tallinn, Riga och Vilnius och som lanserades 2006. På börsen finns omkring 800 företag från sju länder. Tanken med Nordiska Börsen är att den skall bidra till en stärkt finansiell infrastruktur i Norden och i Baltikum, så att investerar fortsätter att satsa pengar i företag från regionen.

Penningmarknad

redigera

Penningmarknaden består av banker och vissa fondkommissionärer som är knutna till varandra genom den så kallade interbank-marknaden. På penningmarknaden handlas med räntebärande papper med en löptid på upp till ett år. Det finns tre typer av instrument på penningmarknaden: depositionslån, diskonteringspapper och repor. Depositionslån är en standardiserad form för in- och utlåning med löptider mellan en dag och ett år. Diskonteringspapper (statsskuldväxlar och certifikat) är räntebärande papper med löptider upp till ett år. Repor är en belåning av värdepapper, med löptider från en dag till ett halvår.

Penningmängd

redigera

Det finns olika mått på penningmängden. Det smalaste måttet är M1 och då räknas bara sedlar och mynt, som i Sverige skapas av Riksbanken, in.

Phillipskurvan

redigera

Plunge Protection Team

redigera

Plunge Protection Team, som enligt Ellen Hodgson Brown och personer hon citerar dagligen och storskaligt manipulerar (riggar) finansmarknaderna.

Jeremy Rifkin

redigera

Jeremy Rifkin, född 1945 i Denver, Colorado, är en amerikansk ekonom, författare och visionär debattör. Han har de senaste 30 åren skrivit 17 böcker om allt ifrån vetenskap till ekonomiska trender och hållbar utveckling. Flera av böckerna har blivit internationella bestsellers och översatts till alla större språk. En av dessa är The End of Work, i vilket han förutspår att rationalisering och effektivisering inom en rad områden kommer att leda till att vi behöver arbeta allt mindre i framtiden, vilket han ser som positivt.

Michael Rowbotham

redigera

Paul Samuelson

redigera

Paul Anthony Samuelson, född i Gary, Lake County, Indiana 15 maj 1915, är en amerikansk ekonom som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1970. Samuelson betraktas som grundaren av den neo-keynesianska ekonomin och har gjort stora bidrag inom flera områden inom nationalekonomin, bland annat välfärdsekonomi, offentlig finansiering (public finance theory), internationell ekonomi, makroekonomi och konsumtionsteori. Samuelson var den förste ekonomen att generalisera och utveckla de matematiska modeller som utvecklats inom termodynamiken, för att sedan använda på ekonomin och samhället. Han har också bidragit starkt till utvecklingen av den neoklassiska syntesen, som är en korsning mellan keynesianska och neoklassiska teorier och som dominerar inom dagens nationalekonomi. Samuelson har också bidragit mer än kanske någon annan samtida ekonom till att höja den generella analytiska och metodologiska nivån inom nationalekonomin. Samuelson har också tillsammans med Robert Solow bidragit till att utveckla och populärisera phillipskurvan och det som den står för. Kurvan är en illustration över hur arbetslöshet och inflation normalt relateras till varandra. En lite högre inflation ger enligt teorin en lägre arbetslöshet och vice versa. Då stagflation rådde i världsekonomin på 1970-talet gällde dock inte sambandet och phillipskurvan blev ifrågasatt, bland annat av Milton Friedman. Liksom Solow är Paul Samuelson en känd förespråkare för medborgarlön och livstidsmedlem i BIEN, Basic Income Earth Network.

Says lag

redigera

Says lag är en ekonomisk sats av Jean-Baptiste Say (1767-1832). 1803 publicerade Say sitt främsta verk, Traite’ d’Economie Politique. I ett kort kapitel i den engelska översättningen (A Treatise on Political Economy, Book I, Chapter XV - Of the Demand or Market for Products) beskriver Say hur ”det är produktion som öppnar en efterfrågan på varor”, vilket senare fick benämningen Says lag. I allmänna ordalag säger Says lag att ”produktion skapar sin egen efterfrågan” eller mer populärt att ”utbudet skapar sin egen efterfrågan”. Says lag avser den aggregerade reala efterfrågan, vilket inte bör blandas ihop med den monetära efterfrågan. Says lag säger att en ökad produktion och ett ökat utbud av varor och tjänster på en aggregerad nivå skapar en ökad aggregerad real efterfrågan genom att prisnivån sjunker.

Social ekonomi

redigera

Statsobligation

redigera

En statsobligation är ett räntebärande skuldebrev som ges ut av staten, för att finansiera dess verksamhet (se även obligation).

Stina-swap

redigera

Stina-swap är beteckningen på en av flera varianter av swappar, som är en form av finansiella instrument.

Lars Pålsson Syll

redigera

Svensk ekonom, född 1957 och är sedan 2004 professor i samhällskunskap vid Malmö högskola. Sylls forskning har främst varit inriktad mot ekonomisk doktrinhistoria, ekonomisk metodologi, distributiva rättviseteorier, företagsteorier, offentlig ekonomi samt globaliseringstrender. Syll har introducerat den kritiska realismen inom samhällsvetenskapen. Syll har under senare år deltagit i debatten kring utbildningspolitik, folkbildning och social ekonomi. Han har även tagit ställning mot nyliberalismen. Syll hävdar att samhällskunskapen inte bara ska beskriva samhällsfenomen och samhällsproblem utan också, och främst, bidra till att på djupet förklara dem.

Tobinskatt

redigera

Värdepappersinstitut

redigera

Värdepappersmarknaden

redigera

Juliet Rhys-Williams

redigera
  1. http://en.wikipedia.org/wiki/Basic_income#Advocates