Datorn i grundskolan, en IT-teknikers betraktelser/Kapitel 6, Den sociale datoranvändaren

Den sociale datoranvändaren

Vad innebär kontakterna över Internet för elever och lärare

Chatt och Facebook

Lektionen är slut, rasten börjar. Eleverna skyndar till datorerna och pojkarna börjar direkt spela online-spel på Internet samtidigt som flickorna sätter sig i grupper kring datorerna och börjar chatta på MSN eller i Facebook. Känns situationen igen? Om man ser på pojkars och flickors användande av datorerna syns en markant skillnad – flickorna är väsentligt mycket mer inriktade på kommunikation. Ofta utger de sig för att vara litet äldre än de är och nästan alltid försöker de få kontakt med killar. Detta beteende har jag sett både i skolor i Stockholm och i glesbygdsskolor, vilket visar att det är något man gör oavsett det omkringliggande samhällets storlek.

Ett problem?

Är detta ett problem? Många skolor har förbjudet chattande och Facebook (och liknande tjänster) av olika anledningar men som jag ser det finns i princip bara fördelar: eleverna tar kontakt och lär sig någonting om andra människor i andra städer, de blir snabba på att skriva, det svenska (ibland engelska) språket tränas och de blir uppmärksamma på nyanser i det skrivna språket. Speciellt invandrarflickor från främst muslimska hem, som har svårt att träffa personer som familjen inte godkänt, främjas socialt av att anonymt kunna föra en konversation med främmande människor över Internet. Helt ofarligt är det dock inte (se nedan).

Som lärare kan man många gånger irriteras över att lektionen börjar men de chattande eleverna måste bara "få ett svar" innan datorerna stängs. Enklaste sättet, som jag inte rekommenderar, är att helt sonika bryta strömmen till datorn (alternativt – dra ur nätverkskabeln). Jag har hört att man inte ska göra så för att grafikkortet skadas, men jag har gjort så åtskilliga gånger och ännu har ingen skada uppstått. Om eleverna påpekar att man gör fel kan man alltid hävda att lektionen faktiskt börjat och om datorn skadas är det faktiskt eleverna som drabbas, inte lärarna. Det brukar räcka med att göra så två, tre gånger för att eleverna skall förstå att de ska stänga av datorn när lektionen börjar.

En möjlighet?

Om man då kan konstatera att många elever har ett brinnande behov av att chatta med andra människor – kan man inte på något sätt dra nytta av deras engagemang istället för att irriteras över det? Det sätt jag beskriver är bara ett sätt, men det kan fungera som utgångspunkt:

• Börja med att ta kontakt med någon annan lärare som undervisar i samma ämnen på en annan skola där du arbetat (de flesta yngre lärare har jobbat på flera olika skolor eftersom byte av arbetsplats är det enda sättet att komma upp i lön). Diskutera om det finns intresse av att klasserna i de olika skolorna tar kontakt med varandra över Internet.

• Nästa steg är att skapa en facebookgrupp och skicka över en bild av klassen till den andra skolan och visa upp motsvarande bild för den egna klassen. På det viset får namnen "ansikten" och det är lättare att skapa kontakt mellan klasserna. Alla elever som har facebookkonton skall så klart "gilla" gruppen för att bli medlemmar.

• Lärarna skall ha kommit överens i förväg om ett lämpligt temaområde som kan intressera och engagera båda klasserna. När man sedan låtit det gå två lektionstillfällen när klasserna arbeta fritt med varandra på en i förväg överenskommen tid och plats borde ett visst förtroende mellan elevgrupperna uppstått. Då gäller det att fånga in dem och bilda elevgrupper på fyra elever där två elever i varje skola bildar ena halvan av gruppen.

• Under fyra lektionstillfällen till skall grupperna samarbeta över Internet och sammanställa det de tagit fram. Mellan samarbetstillfällena skall eleverna få chans att arbeta lokalt i sin egen skola så att de varje gång har någonting nytt att redovisa för den andra delen av gruppen. Tanken är att allt material som används i arbetet skall vara digitaliserat så att eleverna kontinuerligt kan skicka det mellan varandra. Efter det fjärde tillfället sker redovisning i varje klass av det framtagna materialet och därefter får varje grupp en bedömning som de kan skicka över till den andra halvan av gruppen vid det sista tillfället.

• Lärarna bör också skicka över sina bedömningar av redovisningarna mellan varandra så att man kan stämma av de tankar man har om redovisningen. En lärare kan upptäcka något som den andra missat. Engagemanget hos eleverna brukar också vara större om de skall prestera någonting inför andra människor än sina klasskamrater eller sin lärare, så glöm inte att slösa med berömmet så fort de gjort något bra. Annars kan lätt prestationsångest infinna sig hos eleverna och det slutar med att de inte vill skicka över det de gjort innan den andra halvan av gruppen skickat över sin del. Tänker den andra gruppen likadant kommer arbetet att avstanna helt.

Fördelarna med detta arbetssätt är att eleverna lär sig att använda chattandet på Facebook på ett socialt och produktivt sätt, de får kontakt med andra elever i andra städer (helst), de kan känna sig trygga i samarbetet eftersom de vet vem de jobbar med och även lärarna kan se hur den egna klassen bedöms med andras ögon.

Om man undervisar i engelska eller främmande språk kan man försöka ta kontakt över Internet med lärare som bedriver en likvärdig undervisning i andra länder och genomföra ett projektarbete enligt samma arbetsmodell med den klassen. När det gäller arbeten i engelskspråkiga länder är det lätt att stirra sig blind på England och USA, det finns många fler engelsktalande länder som kanske är ändå mer spännande att samarbeta med.

Slutligen, om kommunen har en vänort i ett annat land kan man alltid försöka äska pengar för ett sådant här samarbetsprojekt – dessutom kan det vara en spännande träning för eleverna att läsa norsk eller dansk text om samarbetsskolan ligger i ett av våra västra grannländer (eller upptäcka svenskan i Finland om man samarbetar österut). Kunskap om nordiska språk ingår inom ramen för svenskämnet och ger ännu en dimension till projektet.

E-post

På liknande sätt som beskrivits här ovan kan man skaffa brevvänner över Internet. Fördelen är att man inte måste schemalägga kontakterna utan eleverna kan i lugn och ro, när de får tid, besvara de brev de får. En annan fördel är att e-post är mer privat och man lättare kan uttrycka funderingar och känslor i den kontaktformen. Om man undervisar i engelska finns ett flertal platser på Internet där man söker e-pals (epost-brevvänner) och det svåraste är nog att se till att eleverna väljer lämpliga människor att brevväxla med.

Riskerna

Att kontakta människor över Internet, vare sig det sker genom Facebook, en chatt, med e-post, genom MSN eller på något annat sätt är inte helt ofarligt. Brottstatistiken i USA talar sitt tydliga språk där barn förletts tro att de skall träffa en kompis i hemlighet på ett (ödsligt) ställe och istället träffat någon helt annan. Av den anledningen måste man pränta in några regler i eleverna för deras eget skydd. Här följer de fem mest självklara reglerna i stigande viktighetsordning:

• Lämna aldrig ut ditt fullständigt namn och adress till främmande människor över Internet. Om någon får för sig att den vill träffa dig blir du alltför lätt att spåra upp.

• Lämna aldrig ut bilder av dig själv till främmande människor över Internet. Dessa kan hamna hos fel sorts människor och väcka fantasier hos olika människor som därmed kan lockas att ta en närmare kontakt med dig – en kontakt som du säkert inte vill ha.

• Lämna aldrig ut telefonnumret till främmande människor över Internet. Det är lätt att ta kontakt med dig och se om du är ensam hemma.

• Besvara aldrig ett e-brev eller chatinlägg med "snuskigt" innehåll, men radera inte heller ut det. Lämna bara datorn och se till att ingen rör den under tiden du tar kontakt med någon lärare som kan spara det på rätt sätt så att det går att spåra IP-numret till avsändaradressen. Ingen dator är anonym på Internet, och kan man spåra datorn kan man oftast spåra användaren. Ifråga om e-post finns informationen kvar fast man loggar ut eller stänger datorn, ifråga om andra andra kontaktsätt kan det vara viktigt att förbindelsen upprätthålls. Ta gärna en bild med mobilen så att beviset sparas om det på något vis skulle raderas senare.

• Gå inte med på att träffa främmande människor som kontaktat dig över Internet. Speciellt inte om personen i fråga vill träffas på något undangömt ställe utan att någon annan vuxen får reda på det. Om du vill träffa någon ny kamrat som du fått kontakt med över Internet skall alltid en vuxen följa med vid första kontakttillfället för att verkligen se att det är en ny kamrat som vill träffa dig och inte någon helt annan person. (Också för vuxna rekommenderas en träff på offentligt ställe med andra mänskor i närheten.)

Riskerna skall inte överdrivas, men det är viktigt att eleverna förstår att det inte är enbart fördelar med Internet. Vad gör du då om du som lärare får en elev som kommer springande till dig och påstår sig ha fått ett e-brev med suspekt innehåll. Gå fram till datorn och kopiera brevets text. Öppna sedan ett ordbehandlingsprogram och klistra in meddelandetexten. Om du t.ex. har Outlook express högerklickar du på brevet och väljer "Egenskaper" och välj "Information" fliken. Markera all text och tryck ner Ctrl + c tangenterna så texten kopieras. Återgå till ordbehandlingsprogrammet och klistra även in meddelandetexten. Ta slutligen och tryck på "Meddelandekälla" knappen, markera texten, tryck Ctrl + c tangenterna. Gå tillbaka till textdokumentet och klistra in texten. Spara dokumentet och skriv ut det. Spara sedan e-brevet på ett säkert sätt. Det får inte raderas utan kan i värsta fall vara bevismaterial i en kommande rättegång.

Om e-mailet kommit genom Hotmail eller G-mail finns liknande metoder att få fram "headern" med IP-numren som visar varifrån brevet skickats.

Det viktigaste är att (förutom det suspekta innehållet) få med raderna som börjar med texten "Received:" Dessa anger vilken väg e-posten kommit och kan inte helt förfalskas. Beroende på e-postprogram får man fram dem med "all headers", "raw" eller liknande. Vilken som helst metod med vilket du kan spara hela brevet i oförändrad form är bra. Om du känner e-postlådans format kan du kopiera brevet direkt. Se till att testa metoden innan du behöver den och kontrollera också att du får med eventuella bilagor. Texten kan vara kodad så att den är oläslig, men som bevismaterial är det bättre med en råversion än en som e-postprogrammet skrivit om.

Är det ett grovt meddelande är nästa steg att ringa polisen och anmäla händelsen. Är det däremot bara allmänt suspekt kan det vara enklare att använda sig av "Whois" och se var e-brevet kom från (det syns på IP-numret) och skriva ett e-brev till den ansvarige på servern där du även skickar med kopian på texten där all information om e-brevet finns med, berättar att det riktades till ett barn på skolan och meddela att du inom 24 timmar tänker polisanmäla händelsen om de inte gör en egen utredning av det skedda. Det är dock bäst att konsultera någon tekniskt kunnig, då det kan vara svårt att utläsa varifrån e-posten på riktigt kommit och vilken instans som är den rätta att kontakta (en del av uppgifterna i e-brevet kan vara förfalskade).

Om e-brevet skickades från utlandet blir det genast svårare, men försök översätt texten ordagrant och gör samma procedur, men utelämna hot om polisanmälan eftersom det inte kommer att leda till någonting i vart fall. Det är bara att hoppas att de stänger av den som skickade brevet och själva tar kontakt med myndigheterna i landet. Brott mot barn, oavsett vilket land det gäller, brukar alltid anses extra graverande och därigenom är det lättare att komma åt denna typ av brottslig verksamhet än t.ex. förfalskning av kontokortsbetalningar.

Om det däremot bara är ett chatt-inlägg i t.ex. Facebook kan man inte göra mycket mer än att fotografera av datorskärmen. Se till så att avsändarkontot syns på bilden. Chattmeddelanden har ingen IP-header, något många pedofiler vet om numera och därför aldrig använder sig av e-mail där de kan bli spårade (IP-uppgifterna sparas nog i en logg på servern, om ett ärende polisanmäls utan dröjsmål borde de gå att komma åt).

Enklaste samarbetet

Är det så att man bara har en enda lektion på sig kan man enkelt samarbeta genom att alla elever, oavsett skola, som är i en grupp, delar samma dokument att skriva i. Ett superenkelt gratis verktyg för det är Etherpad lite:

http://typewith.me/

Ett ännu enklare används med fördel vid utvärderingar. Låt alla elever skriva en virtuell post-it lapp att sätta upp på den gemensamma virtuella anslagstavlan. Lapparna är anonyma men alla kan läsa informationen:

http://corkboard.me/

Nätmobbing

Ett fenomen som blivit allt vanligare det senaste årtiondet är ”nätmobbing”. I samma takt som fler och fler ungdomar har delar av sitt liv på Internet har mobbare chans att anonymt hoppa på sina offer. Mobbningen blir allt råare eftersom de flesta tror att de inte går att spåra, även om det ofta går rätt lätt att göra det. Det finns flera fall när nätmobbare drivit sina offer till självmord.

Vad kan man göra åt det?

• Håll ögonen öppna. Har du ett barn eller en elev som tidigare varit väldigt aktiv på Internet men som i princip slutat använda datorn är det en tydlig varningssignal.
• Om du hittar elaka inlägg på datorn behandlar du dem på samma sätt som när pedofiler jagar ungdomar som beskrivits här ovanför. Försök att få tag på mobbarens IP-nummer så att det kommer med i polisanmälan.
• Var snabb att polisanmäla, det är bättre med en anmälan för mycket än en för litet.
• Om du får reda på identiteten på en mobbare skall du försöka sammanför offer med mobbare. Det är mycket svårare att mobba någon om man inte längre är anonym.

Mahara

En väg att gå för mindre skolor som inte har en massa licensavtal med Microsoft och Apple är att använda gratisprogrammet Mahara, endera på en lokal server på skolan eller på en inhyrd plats ute på Internet. Mahara är en allt-i-ett lösning som inte behöver en massa tilläggsprogram. I Maharamiljön kan varje elev skapa egna profiler, lägga upp bilder och dokument, samarbeta med gemensamma projekt osv. Om man skall jämföra med någon kommersiell motsvarighet ligger Fronter närmast, men Mahara är mer inriktad mot att visa media (ljud, bild och film) för varandra. Det finns även ett bloggverktyg. Grundtanken med Mahara var att man ville skapa ett verktyg för elevprotfolio, men idag är miljön så mycket mer.

Genom att ha Mahara-miljön lokal på en server på skolan minimeras riskerna för "destruktiva" kontakter med eleverna lika mycket som kontakten gentemot Internet stryps. Det kan vara bra, speciellt för yngre elever. Du kan läsa mer om Maharaprojektet här:

https://mahara.org/