Datorer på lätt svenska

Om den här boken

Den här boken handlar om datorer. Den förklarar hur datorer fungerar och berättar hur man använder en dator till olika saker. Boken är skriven på lätt svenska. Den här boken är för dig som är barn eller som inte förstår svenska så bra.

Om datorer

Du har säkert redan använt en dator. Kanske har du spelat spel eller tittat på sidor på Internet. Många använder datorer till att skriva e-brev. E-brev kallas också för e-mail, som uttalas "i-mejl". Man kan använda datorn till många olika saker. Men även om du har använt en dator så kanske du inte förstår hur den fungerar, eller känner till andra bra saker som du kan göra med datorn.

Det är ofta bra att veta hur en dator fungerar. Om du gör det kan du ordna till när det blir fel. Om du vet hur en dator fungerar kan du också använda den på rätt sätt.

Det finns många olika slags datorer. Det finns datorer som kan räkna ut vad det skall bli för väder flera dagar framåt. Sådana datorer brukar kallas superdatorer. Superdatorer är jättestora. De kan vara lika stora som ett helt rum. Det finns också små datorer som finns gömda i andra saker, till exempel i ett kylskåp eller i ett flygplan. Sådana datorer brukar kallas för "inbyggda system".

Den här boken handlar om persondatorer. Det är datorer som en människa åt gången arbetar med. Persondatorer som man använder vid arbetsbordet kallas bordsdatorer. Persondatorer som man kan ha i famnen och bära med sig på en resa kallas bärbara datorer. Boken handlar mest om bordsdatorer, men bärbara datorer fungerar nästan likadant.

Datorns delar

Datorn har flera delar. Datorn själv finns ofta i en skild låda som kallas centralenhet. Dessutom har datorn en bildskärm, ett tangentbord och en mus. Bildskärmen ser ut som en TV och visar det man arbetar med. Tangentbordet skriver man med. Med musen kan man peka på olika saker på skärmen.

Bildskärm

• 
  Bildskärm med text
• 
  Äldre bildskärm

[Något om bildskärmar]

Mus

• 
  En mus med en knapp
• 
  En mus med två knappar
• 
  En mus med tre knappar
• 
  En mus med två knappar och hjul

Musen kan ha olika många knappar. Om man använder Microsofts Windows skall man ha åtminstone två knappar. Om man använder Unix är det bra att också ha en knapp i mitten. Det finns andra pekdon som kan användas istället för mus. Sådana används speciellt på bärbara datorer och då man vill kunna rita med musen.

Så här kan man hålla i musen medan man klickar på vänstra knappen

Man har ofta en liten musmatta som musen kan ligga på bredvid tangentbordet. Då brukar musen fungera bättre. Man lägger handen på musen så att den ligger mellan tummen och lillfingret. Då kan man bekvämt trycka på knapparna med pekfingret och långfingret.

När man rör musen längs musmattan rör sig en markör på skärmen. Genom att föra markören till någonting på skärmen och klicka på en av knapparna får man ofta något att hända med det som finns vid markören. Ibland måste man klicka två gånger i snabb följd utan att flytta på musen. Om man flyttar på musen medan knappen är nedtryckt kan man ofta flytta på det som finns vid markören.

Att kort trycka ned den vänstra musknappen medan musmarkören är på en bild kallas att "klicka" på bilden. Att istället kort trycka ner den högra knappen kallas att "högerklicka". Att trycka ner knappen, röra på musen och sedan släppa upp knappen kallas att "dra" med musen. Att kort trycka på vänstra musknappen två gånger i snabb följd utan att flytta musen kallas att "dubbelklicka". Ibland kan man göra speciella saker genom att hålla en viss tangent nedtryckt medan man klickar eller drar med musen.

Man kan behöva öva för att lära sig använda musen. Om det är mycket svårt att använda musen kan man göra så att datorn reagerar långsammare. Då kan man använda musen också om handen skakar litet. Man kan klara sig utan mus, men då måste man veta hur man gör istället.

Tangentbord

Ett tangentbord

Tangentbordet skriver man med. Det finns också tangenter för att röra sig fram och tillbaka i texten och för speciella kortkommandon. Kortkommandon betyder att datorn gör något speciellt då man trycker vissa tangenter. Strax bredvid bokstäverna på tangentbordet finns några speciella tangenter. Den breda tangenten längst ner används för att göra mellanrum mellan orden. Uppe till höger finns en pil som används för att stryka bokstäver man skrivit. Under den finns en stor tangent som kallas ”return” eller ”enter”. Med den byter man rad eller börjar ett nytt stycke. Ibland använder man den för att berätta för datorn att man skrivit färdigt och att datorn nu skall göra det man bett den om. Nedanför return-tangenten finns en tangent för att byta skiftläge. Den använder man då man vill skriva stora bokstäver. Till vänster finns en likadan tangent. Längst ner på båda sidorna finns kontrolltangenten med texten ”ctrl”. Den används för många kortkommandon.

Till höger om bokstavstangenterna finns en grupp tangenter med pilar. Dem använder man för att röra sig åt olika håll i texten. Ovanför pilarna finns tangenter för att snabbt röra sig till början eller slutet eller en sida i taget. Tangenten med texten ”insert” används för att berätta om man vill om den gamla texten skall skrivas över eller flyttas undan då man skriver ny text mitt i den gamla. Tangenten med texten ”delete” används för att stryka bokstäver.

Längst till höger finns en grupp siffertangenter. De är ibland snabbare att använda än siffrorna ovanför bokstäverna, men oftast behöver man inte använda dem.

En bit ovanför bokstäverna finns en rad tangenter. Den längst till vänster har texten ”esc” och används för att sluta med något man började av misstag. De andra är märkta F1, F2 och så vidare. En del datorprogram använder dem, men oftast kan man strunta i dem. LÄngst upp kan det finnas ännu en rad tangenter som skiljer sig mellan olika tangentbord. Dem klarar man sig helt utan.

Bärbara datorer har mindre tangentbord och färre tangenter. Därför måste man ofta använda samma tangent för många saker. Det tar en stund att lära sig hur de tangentborden fungerar.

Centralenhet

En stor centralenhet

Inne i datorns centralenhet finns en massa elektronik. Centralprocessorn kör programmen och räknar. Arbetsminnet håller reda på det man arbetar med. Hårddisken lagrar datorprogram och det man arbetar med tills man behöver det nästa gång. Grafikkortet sköter om bilden som visas på bildskärmen. Nätkortet gör att datorn kan prata med andra datorer. Moderkortet gör att delarna kan arbeta ihop. Det finns också flera andra delar för olika ändamål.

Det går ofta att lägga till nya delar inne i centralenheten, om man behöver något som inte finns där. Om datorn verkar långsam kan det hjälpa att lägga till mera minne. Det måste göras av någon som känner datorer bra. Delarna kan gå sönder bara av att man rör dem. En del delar passar i de flesta datorer medan en del delar bara passar i liknande datorer.

Utom elektroniken finns det också ett nätaggregat och några fläktar i datorn. Nätaggregatet ändrar den 230 V växelström som kommer ur vägguttaget till likström med lägre spänning som datorn använder. En dator kan dra rätt mycket ström, samtidigt som delarna är känsliga för hetta. Därför är det viktigt att fläktarna kan hämta ny svalare luft. Samtidigt kan de dra in damm. Därför är det bra om datorn inte står direkt på golvet någonstans där damm samlas.

Flyttbara minnen

I centralenheten finns ofta en CD- och DVD-läsare. Man kan spela musik som finns på CD-skivor, se på filmer som finns på DVD-skivor eller kopiera innehållet till datorn så att man senare kan lyssna på musiken utan att leta rätt på CD-skivan. Man kan också ha andra filer på CD- och DVD-skivor. CD-skivor och DVD-skivor ser likadana ut och fungerar på samma sätt, men på en DVD-skiva ryms det mera.

Då man köper ett datorprogram kommer det ofta på en CD-skiva. Genom att köra ett installationsprogram som finns på CD-skivan får man en kopia av programmet till datorn. Sedan kan man använda datorprogrammet. Skivan behövs inte mer, men man kan spara den för säkerhets skull. En del datorspel vill att man har kvar CD-skivan för att datorspelet skall veta att man inte har gett bort den till någon annan.

Man kan kopiera filer till CD- och DVD-skivor. Då kan man ta filerna med sig. Filerna kan till exempel vara bilder eller texter man skrivit. Om datorn går sönder finns filerna kvar på CD- eller DVD-skivan, så att man inte förlorar dem. Det kallas för säkerhetskopior. Det lönar sig att ha ett system så att man aldrig glömmer att ta säkerhetskopior på sina viktiga filer. Man måste köpa tomma CD-skivor för att kunna skriva till dem. En del CD- och DVD-skivor går det att skriva till bara en gång, andra kan man tömma och skriva till flera gånger. En DVD-spelare kanske inte kan skriva till alla sorters DVD-skivor.

En USB-sticka instucken i datorn

Nuförtiden använder man ofta USB-stickor istället för CD- och DVD-skivor. De är dyrare men de är lättare att ta med sig och de är snabbare att använda.

Förut använde man disketter istället för CD-skivor. Det ryms inte så mycket på disketter och därför brukar man inte längre använda dem. Disketter behöver en egen läsare som ofta inte finns på nya datorer.

Ljud

En hörlur med mikrofon

För att datorn skall kunna spela musik eller andra ljud måste man ha högtalare eller hörlurar. Annars kan datorn bara pipa. Om man har en mikrofon kan man spela in prat eller ljud, så att datorn kan spela upp dem senare. Om man har mikrofon och hörlurar och datorn är kopplad till Internet kan man använda datorn som telefon.

Ibland finns högtalare inbyggda i bildskärmen. Då räcker det att dra en extra sladd från centralenheten till bildskärmen.

Bärbara datorer

En bärbar dator med uppfälld bildskärm

En bärbar dator har centralenheten gömd under tangentbordet. Bildskärmen sitter som lock. Istället för mus har man en liten pinne mitt på tangentbordet eller ett ställe som känner när man rör fingret längst det. Man kan också koppla en skild bildskärm, ett skilt tangentbord eller en skild mus till den bärbara datorn.

Datorprogram

För att datorn skall veta vad den skall göra behövs det olika datorprogram. Att göra så att datorn kan använda ett datorprogram kallas att installera datorprogrammet.

Det viktigaste programmen kallas för operativsystemet. Operativsystemet bestämmer hur de andra datorprogrammen får arbeta och hjälper dem till exempel att spara arbeten på hårddisken. De andra datorprogrammen är oftast gjorda att fungera med ett visst operativsystem. Det finns liknande program för andra operativsystem, men då man skaffar ett program måste det passa till det operativsystem man har. Operativsystemet finns oftast färdigt i datorn när man köper den, men man kan byta ut det mot ett annat. Operativsystemet måste passa ihop med datorn. De vanligaste operativsystemen för persondatorer är Microsoft Windows, Mac OS X och GNU/Linux.

Många andra datorprogram kommer med datorn när man köper den utan att man ber om det. Ofta vill man ändå skaffa flera datorprogram. En del datorprogram måste köpas. Man kan be att få dem med datorn då man köper den eller köpa dem senare. Andra kan man själv hämta gratis från Internet. Då man hämtar datorprogram från Internet är det viktigt att man kan lita på den man får datorprogrammet av. Annars kan datorprogrammet förstöra för en.

Textredigerare och ordbehandlare

Med textredigerare och ordbehandlingsprogram skriver man texter. Textredigerare passar för kortare meddelanden och för instruktioner åt datorn. Man kan använda textredigerare för allt man skriver. Ordbehandlare är lättare att använda då man vill lägga in rubriker och bilder. Det brukar komma en enkel textredigerare och ett enkelt ordbehandlingsprogram med datorn, men ofta vill man skaffa en bättre ordbehandlare. De vanligaste ordbehandlarna kallas Word och Openoffice Writer.

E-post

Med e-postprogram kan man skicka och ta emot e-brev över Internet. Något e-postprogram kommer med datorn, men ibland vill man byta det mot ett annat. Ofta kan man läsa och skriva e-brev också med webbläsaren.

För att kunna skicka och ta emot e-brev måste man ha en e-postadress. Man kan få en e-postadress av den som sköter att man kan använda Internet. Ofta har man flera e-postadresser. Man får ofta en e-postadress av den man jobbar hos eller i skolan. Man kan ha en extra e-postadress som man berättar åt dem man inte litar på. E-breven till en del adresser kan man läsa från vilken dator som helt, till exempel på biblioteket. E-breven till jobbadressen kan man ibland bara läsa på jobbet.

Webben

Webbläsaren Firefox visar en sida i uppslagsverket Wikipedia

Med webbläsare kan man se och hämta hem sådant som andra satt ut på Internet för att vem som helst skall kunna titta på det. Ibland behövs också något annat datorprogram för att kunna se materialet. Någon webbläsare kommer med datorn, men ibland vill man byta den mot en annan. De vanligaste webbläsarna heter Internet Explorer och Firefox.

PDF-visaren Evince visar ett PDF-dokument

För att se PDF-filer behöver man Adobes Acrobat eller någon annan PDF-visare. PDF-filer används för sådant som skall se ut lika på bildskärmen som på papper.

Filhanterare

Filhanteraren Nautilus med flera öppna fönster med olika typers listor

Med filhanteraren kan man se vilka filer man har på sin dator. Man använder oftast den filhanterare som hör till operativsystemet.

Filerna på datorn är ordnade i fack som kallas foldrar eller kataloger. En katalog innehåller ofta andra kataloger. En del filer måste finnas i rätt kataloger för att datorprogrammen skall hitta dem och kunna fungera. Dem behöver man ofta inte bry sig om. En speciell katalog kallas hemkatalogen. Varje person som använder en datorn kan ha en egen hemkatalog, där han kan ha sina egna filer och kataloger. Sina egna filer får man ofta ordna som man vill.

Att använda datorn

Det finns många olika typers datorer, flera operativsystem och olika versioner av samma operativsystem kan fungera olika. Det är möjligt att något av det som står här inte stämmer alls för din dator. Ibland är skillnaden mindre. Det kan räcka att klicka någonstans när det står att man skall dubbelklicka. Eller tvärtom. Det mesta fungerar ändå oftast så som det beskrivs här. Datorn går inte heller sönder för att man klickar på fel ställe.

Här beskrivs inte hur man använder en dator med hjälp av en kommandotolk, så att man skriver åt datorn vad den skall göra. Kommandotolken används rätt mycket i GNU/Linux. Kommandotolken används också ibland i Microsoft Windows och Mac OS X, då man vill göra svåra saker. Om du vill lära dig använda kommandotolken måste du läsa andra böcker.

Att slå på datorn och logga in

Vanligen startar man datorn med en knapp på framsidan av centralenheten. På en del datorer finns dessutom en riktig strömbrytare på baksidan, vid nätaggregatet. Om någon kabel inte är på plats är det bäst att fästa den innan man slår på strömmen.

Det datorprogram som först startar kallas på de vanligaste persondatorerna för BIOS. Detta program laddar själva operativsystemet. Vanligen laddar BIOS operativsystemet från hårddisken. BIOS-programmet kan också först kontrollera om det finns något lämpligt program på en CD-skiva i CD-läsaren. Man kan ha flera operativsystem på samma dator. Då väljer man vilket som skall starta innan operativsystemet laddas in.

När operativsystemet laddat färdigt kan man börja använda datorn. Ofta måste man först berätta vem man är och ge ett lösenord. Det kallas att logga in. Ofta kan olika mänskor som använder samma dator inte använda varandras filer utan lov. En del ändringar kan bara göras av administratorn. I en del operativsystem är den vanliga användaren också administrator, i andra måste man logga in på nytt eller göra något speciellt för att bli administrator.

Att starta datorprogram

På skärmen finns ofta små bilder som står för ett visst datorprogram eller en viss sorts fil. De kallas ikoner.

Fil:Skrivbordsmiljö med startmeny öppen och ett måttligt antal ikoner.jpg

Startmenyn

Man kan starta ett datorprogram genom att välja programmet i en startmeny, genom att dubbelklicka på en ikon för programmet eller genom att dubbelklicka på en ikon för en fil som öppnas med det programmet. Startmenyn öppnar sig då man klickar på en viss bild eller text. I Microsoft Windows finns den längst nere till vänster på skärmen.

Man kan också starta ett datorprogram genom att skriva dess namn som en kommandorad och trycka "enter". I själva verket är det ofta en sådan kommandorad som aktiveras då man dubbelklickar på ikonen. I en del operativsystem kan man se kommandoraden genom att högerklicka på ikonen och sedan klicka rätt på en meny. Om man högerklickar på ikonen för en fil kan man ofta välja vilket prorgam datorn skall öppna filen med.

Det är operativsystemet eller något annat datorprogram som märker att du klickar på ett visst ställe och därför vet att du vill starta datorprogrammet.

Det går bra att arbeta med flera datorprogram samtidigt. Om du gör programmens fönster tillräckligt små kan du se vad som står i det ena fönstret medan du arbetar i det andra. Du kan också låta det fönster du arbetar med skymma de andra fönstren eller du kan få de andra fönstren att försvinna ner i balken nere på skärmen tills du behöver dem.

Programfönstret

Fil:Programfönster utan alltför mycket extra.jpg

Ett datorprorgams fönster

Då du startar ett datorprogram dyker det ofta upp en stor ruta på skärmen. Rutan kallas för datorprogrammets fönster. Datorprogrammet kan visa en fil i fönstret. Fönstret har också andra delar. Längst uppe finns en balk med en text. På balken kan det stå vad programmet heter eller vilken fil man öppnat. I balkens ändar finns små figurer, ofta ett streck, en ruta och ett kryss. Om du trycker på strecket blir fönstret en liten ruta i balken nere på skärmen. Fönstret kan också bli en ikon någonstans på skärmen. Då du dubbelklickar på ikonen eller rutan blir fönstret stort igen. Med rutan kan du få fönstret att täcka hela eller nästan hela skärmen. Då du klickar där på nytt blir fönstret mindre. Med krysset kan du stänga fönstret helt och hållet.

Om du drar balken med musen flyttar sig hela fönstret. Om du drar i fönstrets kanter eller hörn kan du göra fönstret större eller mindre. Ofta har fönstret en balk också på sidan, med en pil i vardera ändan. Med den balken kan du flytta det som syns i fönstret uppåt och nedåt.

Nedanför den övre balken finns ofta en rad med ord med en understreckad bokstav. Orden längst till vänster kan vara "arkiv", "redigera", "visa". Då du klickar på ett ord öppnas en meny. Du kan klicka på "arkiv" och sedan välja att spara den fil du arbetar med. Under menyernas rubriker finns ibland en rad med ikoner. Raden av ikoner kallas för verktygsbalken. Med verktygsbalken kan du göra ungefär samma saker som med menyerna. Du kan spara filen genom att klicka på bilden av en diskett.

Filer och kataloger

[främst om hur man organiserar sitt hemområde och arbetar med filhanteraren, något om extensioner]

Att sluta arbeta

Fil:Avstängningsdialog.jpg

Här kan du välja att logga ut eller stänga av datorn

Då du arbetat färdigt med någonting kan du spara det du gjort. Första gången du gör det kan det löna sig att skapa en ny folder i hemkatalogen och spara filen där. Hitta på ett namn som du känner igen också senare. När du sparar nästa gång kommer datorn att använda samma namn om du inte ber den använda ett nytt.

Om man arbetar mycket på någonting händer det lätt att man gör något dumt och skulle vilja ha tillbaka vad man hade tidigare. Det är därför bra att emellanåt spara med ett nytt namn. Man kan använda det gamla namnet med ett nummer efter. Då har du kvar den gamla versionen. Då du arbetat mycket kan det löna sig att också spara filen annanstans, till exempel på en CD-skiva.

När du sparat ditt arbete kan du stänga programmet. Du kan klicka på arkivmenyn och välja avsluta. Om du glömt att spara någonting frågar programmet ofta om du vill spara det nu.

När du stängt de fönster du arbetat med kan du logga ut eller säga åt operativsystemet att det får stänga datorn. Om du stänger datorn med strömknappen innan operativsystemet arbetat färdigt kan det hända att något går på tok med hårddisken.

Vad är Internet

Bakgrund

Internet är ett nätverk som en stor del av världens datorer är kopplade till. En dator kopplad till Internet kan prata med de andra datorerna. En dator som låter andra datorer börja samtalet kallas en server. Vem som helst kan låta sin dator vara server. En server kan dela ut filer över webben eller med p2p-program, servern kan ta emot e-post, servern kan fungera som anslagstavla och servern kan styra Internet-telefonsamtal till vanliga telefoner.

Då många vill kopiera filer från en dator blir trafiken lätt större än vad en billig anslutning klarar. En vanlig hemdator är också ofta avstängd. Därför lägger man gärna upp filerna på en dator som har en snabbare anslutning. Därför finns många servrar hos företag och universitet. Där finns det utbildade personer som ser till att datorerna och anslutningen till Internet fungerar.

Två datorer kan tala med varandra på samma sätt som datorerna på Internet. De måste ha var sitt nätkort eller modem. Modemen eller nätkorten måste kopplas ihop med en ledning, med en radiolänk eller genom det allmänna telefonnätet. Man kan koppla ihop två datorer hemma. Man behöver också datorprogram som kan IP, som är det språk som talas på Internet, och så måste datorerna ha var sin IP-adress. Om man har fler datorer behöver man en switch eller en router som kan styra trafiken till rätt dator. Ett sådant nät kallas ett intranet.

Om två universitet med var sitt intranät vill att deras datorer skall kunna prata med varandra måste de ha en ledning mellan universiteten. Universiteten kan hyra ledningen av ett telefonbolag, så slipper de gräva ner en egen. Universiteten måste också komma överens om vilka IP-adresser som skall användas vid det ena universitetet och vilka som skall användas vid det andra universitetet. Då vet routern till vilket universitet den skall styra trafiken.

Snart kanske ett tredje universitet vill komma med. Och så vill ett fjärde universitet komma med. Detta hände i början av 1970-talet. Snart fanns Internet. Så småningom började också mindre företag koppla sig till nätet. Ungefär 1995 blev det vanligt att vanliga mänskor skaffade Internet-anslutning.

Ingen äger Internet. De som är med har kommit överens om att låta sina datorer prata med varandra. Ofta går trafiken från någon först till någon annans datorer innan de kommer fram. Då kan man vara tvungen att betala. Man kan välja att styra trafiken via någon annan istället. Därför kan ingen kontrollera Internet.

Om du vill skaffa Internet-anslutning måste du välja bland de telebolag som hyr anslutningar på din hemort. Du kan också nöja dig med en långsam anslutning via telefonnätet och betala som för vanliga telefonsamtal. Om du har en mobiltelefon ingår ofta en Internet-anslutning via GSM-nätet. Om du är rik kan du också hyra en telefonledning eller gräva ner en egen ledning. Då kan du skaffa dig din Internet-anslutning annanstans. Det har man faktiskt gjort i en del byar, då telefonbolaget på orten inte ville hyra snabba anslutningar tillräckligt billigt.

Olika Internet-tjänster

Den mest kända tjänsten på Internet är webben. En webb-server låter andra datorer hämta filer. I en del av filerna finns webb-adresser som berättar var man kan läsa mera. De filerna skrivs på ett speciellt sätt som heter HTML. Med HTML kan man låta ett ord kopplas till en webb-adress, så att läsaren ser ordet men datorn ser webb-adressen. Det kallas för en länk.

När man följer länkar hamnar man sällan precis där man tänkt sig. Om man inte bryr sig om vart man kommer, utan bara läser det som verkar intressant, kallas det att surfa på nätet.

Om man söker efter något speciellt brukar man börja någonstans där man vet att någon samlat länkar, någonstans där man tror att det kan stå något om det man vill veta eller med en söktjänst. På en söktjänst kan man skriva in några ord och få webb-adresser som svar. Söktjänsten har letat igenom en massa webb-platser och försöker berätta om de bästa för de ord man söker på. Den mest kända söktjänsten heter google.

En annan mycket viktig tjänst är e-posten. [...]

[...]

Hur fungerar en dator

[...]