Enkel hemmasmidd järnyxa, Sierra Leone

Varför är det ett hopp direkt från stenåldern till järnåldern i Afrikas hstoria?

Det beror på att Afrika aldrig hade en bronsålder. Det finns koppar i Afrika och arkeologer har hittat vapen som dolkar och pilspetsar av koppar. Tenn är extremt ovanligt i Afrika, vilket är en orsak till att brons var sällsynt, men tenn är inte mer sällsynt än att brons användes i Västafrika för att tillverka konsthantverk och statyetter. Så varför fanns ingen bronsålder?

Orsaken är att man lyckades med järnframställning väldigt tidigt i Afrika. Forskarna är inte överens men vissa menar att Afrika är den första plats som tillverkning av vapen och redskap av järn och av stål skedde, och inte i Mellanöstern eller i det som är Turkiet nu, som våra Europeiska historieböcker brukar lära ut.

Den tidiga upptäckte av järn gjorde att det var naturligt att hoppa direkt från stenredskap till järnredskap.


Nok-folket, de som var först

redigera

Den äldsta järnframställningen som det finns spår av skedde hos Nok-folket för 3500 år sedan. Nok-folket levde i det som är norra Nigeria ni och var mer kända för sina fantastiska terrakottafigurer än för järnframställning. Terrakotta är bränd lera, ungefär som tegel. För 1500 år sedan försvann Nok-folket. Ingen vet riktigt säkert men kunskapen om hur järn tillverkas fördes vidare till länderna i Västafrika. Främst till nutida Benin och Burkina Faso, där kunnandet skapade nya riken som fanns kvar långt efter att Nok försvunnit.

 
 

Terrakottafigur från Nok-folket, och dess plats på nutida karta

I samband med att olika folkslag från Västafrika spred sig vidare söderut, genom regnskogsområdena, tog de även med sig kunskapen om både järnframställing och odling. Men det skulle ta tid, många hundra år, innan kunskapen spreds vidare i södra Afrika.

 

Hur kunskapen om järnframställning spred sig bland Bantufolken.

250 f.v.t. trängde de in i regnskogen och först runt år 400 kom de till Sydafrika


Järnåldern söder om regnskogsbältet

redigera

Det var olika bantufolk som både tog med sig kunskapen om odling och kunskapen om hur järnframställning går till, till södra Afrika. Med sig hade de kor, ekonomin var delvis byggd på hur många kor en person ägde, till skillnad från äldre folk grupper i södra Afrika, främst Khoikhoi-folket, som ägde korna gemensamt inom en by. Att ägandet av kor visade hur mäktig en person var gjorde också att byarna utformades med tanke på att ha stora mängder kor skyddade i byn. Dessa byar, med stora inhägnader i mitten och byns hus omkring, kallas kraal. Vanligtvis var det hövdingen som hade flest kor och flest hustrur.

 

En kraal, Södra Afrika

Det förekom att medlemmar ur bantufolken gifte sig med medlemmar ur Khoikhoi- eller san-folken vilket är orsaken till att klickljud istället för ord, som är vanligt bland de äldre folken, även hittas bland bantufolk söder om regnskogen som Xhosa och Zulu.

Med hjälp av järn kunde bantufolken tillverka redskap som var hållbarare än de traditionella som enbart var gjorda av trä. De hade inga plogar ännu, men hackor av järn vid planering och yxor av järn vid trädfällning gjorde att bantufolkens livsstil blev överlägsen Khoikhoi- och san-folkens, vilka tvingads undan när bantufolkens byars åkrar och betesmarker stadigt ökade i storlek.